Göteborgsposten – 9 juli 1867, sida 2

skymta, frågade han sig hvilka i sjelfva verket voro den unga flickans. Jag kan snarare säga att det var först sednare han frågade sig detta ty det var först långt efter att hafva lemnat henne som han gjorde sig denna fråga. Så länge han befann sig hos henne erfor han detta outsägliga behag som alltid omstrålar den rena, unga och sanna kärleken likasom parfymen från den blygsamma violblomman. För att uppmuntra henne och kanske också för att underrätta sig om Annettes lefnadsförhållanden frågade han den unga flickan om hennes sysselsättning. Hur mycket kan ni förtjena om dagen? frågade han henne. — Omkring två francs, svarade hon. — Ja, inföll herr Tournaire från sitt läger, emedan hon stiger upp vid dagens inbrott och arbetar ända in på natten. Om aftonen syr hon kläder och lindor åt de fattiga barnen i qvarteret. Också ser ni herr markis, välsigna alla menniskor henne och herr Miihldorf. Herr de Ruzolles erfor en känsla af förtret, som blott varade en sekund, det är sannt, af att sålunda höra Annettes och Mähldorfs naan sammanställas, ehuru han för denne hyste en uppriktig tillgifvenhet. — Huru! frågade han, lutande sig öfver spetsarne som Annette lagade, detta fge-arbete inbringar er icke mer än två francs om dagen. Jag trodde att bland fruntimmersarbeten vore detta ett bland de bäst betaldta. — Jag skulle förtjena mera om jag arbetade för egen