Göteborgsposten – 6 juli 1867, sida 2

— PD v fUU. in nns ———äp2 Från Utlandet. Enligt löfte meddela vi nu närmare redo görelse för prisutdelningsfesten i Paris. Paris d. 1:ste Juli. Paris firar i dag en verklig högtidsdag i Alla offentliga byråer, verkstäder och enskild: kontor och butiker äro stängda, blott Börse: och Banken icke, för hvilka som bekant in genting är heligt, fastän den s. k. Fredsfestei likväl bort särdeles intress ra dem. En väl dig folkmassa hade församlats från kl. 9 på morgonen å Elyseiska fälten, i Tuilerie-träd gården, på Rue du Faubourg de St. IIonore Omkring kl. 4,1 fick ingen längre passera men den på dessa ställen samlade hopen var likväl så ofantlig, att polisagenterna knappast kunde upprätthålla ordningen, fastän de vorc i tusental tillstädes. 1 12 ryckte de truppe tram, som skulle bilda haie, och uppställde sig på följande sätt: I Tuilerie-trädgården det kejserl. gardets gensdarmeri, den franska armå6ens första regemente. På Place de la Concorde gardesvoltigörer och nationalgarde. Utanför palatset Elyse Napoleon stodo till höger de muhamedanska Turcos, till venster 20:de bataljonen af Vincennerjägarne. Längre bort återigen ända till Place de la Concorde gardesvoltigörer och ett regemente infanteri. Der båda linierna slöto sig tillsammans vid ingången till Champs Elyses, bildades haie af nationalgardet till höger och gardesvoltigörerna till venster. Trupperna bildade öfverallt dubbel haie, så att det hela liknade en revy. Efter kl. 1 började de högt och högst uppsatta personerna fara fram till industripalatset. Endast dessa fingo taga vägen genom Champs Elyses, de andra foro öfver kajerna. Bland dessa märkte man kejsarens och sultanens rlilla svit. Endast prinsarne och andra furstliga personer foro i hofvagnar; för deras sviter hade man befallt stadsvagnar, emedan antalet af hotvagnarne ej räckte till, fastän man ätven låtit hemta fram de gamla i Versailles. Omkring kl. 2 råkade massan plötsligt i stor rörelse. Det hette: ÅIls viennent, och ett efter hand tusensaldigt Åah! ljöd från alla håll. Och detta -ah! var ej heller utan sin orsak. Vagnarne glänste af guld och det, som icke var guld, var spegelglas. Eskorten, som till någon del erinrade om, att vi ej längre befinna oss i 17:de århundradet, var äfvenledes mycket lysande, och sultanen kunde gerna säga för sig sjelf, att vesterlandets herrskare äska pomp och ståt lika mycket som de österländska. Framtör det kejserliga tåget redo en sqvadron gardesulaner. På denna följde två törridare och tvenne tvåspanns hofvagnar; härpå fyra förridare och etter dessa sju sexspanns hofvagnar, i hvilka de högsta hofembetsmännen och den kejserl. familjen befunno sig, bl. a. prinsarne och prinsessorna Murat, prinsessan Mathilde, prins Napoleon, prinsessan Clotilda o. s. v. Derefter åter fyra förridare och bakom dessa den praktfulla, förgyllda statsvagn, dragen af 8 hästar, i hvilken kejsaren, kejsarinnan och den kejserl. prinsen befunno sig, omgifna och följda af hundramannagardet. Slutet bildades at tvenne sqvadroner gardesulaner. Sultanens tåg töljde omedelbart på det kejserliga; detsamma utgjordes af fyra förridare, 3 fyrspanns hofvagnar, återigen 4 förridare och derpå den rikt förgyllda, af 6 hästar dragna vagn, i hvilken sultanen befann sig. Denna vagn omgats äfven af hundramannagarde. Eskorten var alldeles densamma ör båda tågen. Båda tågen passerade i gånde. Vid ingången till palatset blefvo kejsaen, kejsarinnan och den kejserl. prinsen emotagna af utställningskommissionen och förda ill salongen, der alla öfriga höga och högsta errskaper afvaktade deras majestäter. Kejaren emottog sielf sultanen. Deras majestäter begåfvo sig deretter,