Göteborgsposten – 6 juli 1867, sida 2

FChn meda ålSCenac på nvad SsvIN redan mot Krom lovski förekommit blef han i afbidan på den vidar ft ransakningen införpassad till cellsängelset. hå Foörut har blifvit refereradt hurusom for stöld ietraffade sjömannen A. V. Th. Grönvall efter al )sannolikhet från hustru Johanna Andersson i huset N:o 2 vid Köpmangatan stulit en summa af 15 rdr Då målet åter förevar kunde full bevisning icke mot Grönvall åstadkommas, men som han var en straffad person skulle han till K. Bthde ötverlemnas för att hemforslas. Förre handlanden i Majorna J. A. Nyman, nu boende i Haga, hude blifvit antastad då han å Hultmans holme sökt sälja en grå ytterrock, hvilken han påstod sig ha köpt af en person vid namn Nilsson. Det visade sig dock att detta var en rock som blifvit stulen från hr A. H. Lundqvist. Vid förhöret i poliskammaren erkände Nyman att han i öfverlastadt tillstånd kommit upp på den vind der omnämnde öfverrock hängde. Utan att veta hvad ban med densamma skulle göra hade han tagit den. Hr Lundqvist sade sig misstänka att Nyman äfven förut från honom stulit några effekter, som hr L. sedermera saknat. Målet remitterades till rådbusrätten. I går förevar åter målet mot häktade smideshandlaren Olsson i Majorna, ulltalad för att d. 4 Juni ha med knif på det ohyggligaste sårat timmermännen Nils Nilsson och Hans Pettersson från Frölunda. Vid förhöret blef först åter fråga om den blodiga knif, hvilken några dagar efter det gemena dådets soröfvande funnits nedstucken i Olssons mark, blott några få steg från den plats, hvarest mesta blodet, märket efter våldsgeringen, syntes. Olssou, hvilken med lika stor säkerhet som förut förnekade att ha begatt brottet, påstod att knifven hittats på allmän landsväg. Det anmärktes af polismästaren att Oloson, sem sutit häktad, då knifven återfanns, väl icke kunde veta hvar deunsamma hittades. Dessutom tillkännagat polisöfverkonstapeln Andersson, att knifven verkligen hittats i en dikeskant på Olssons mark. Olsson tillade att poliskammaren månde göra med honom hvad den behagade, så skulle han dock icke erkänna ett brott till hvilket han vore oskyldig. De båda offren för våldsverkaren voro nårvarande och tillkännagafvo att den inre läkningen af såron annu ej försiggått, hvadan de fortfarande ledo smärta at desammuaHustru Laurina Gunnarsson berättade att Nils Nilsson och Hans Pettersson blifvit införda till henne och hennes man sedan de blifvit skurna. Dessförinnan hade dock fart — hennes man — väckts af ett oväsende nere på vägen. Han bad att hon skulle se efter hvad det var. Då hon kom tillj fönstret hörde hon Hans Pettersson ropa: Har blir man ihjelslagen, ty här har man slagit mig med en sten öfver armen, så att jag har godt af det öfver natten. Kort derefter såg hon att Nils Nilsson al en annan person skars tvenne gånger i ansigtet. NIils Nilsson jemrade sig dervid mycket; likaledes Hans Pettersson, hvilken dock blef skuren, så att hon icke såg det, ty detta skedde bakom en byggnad. Att det var Olsson som skar Nilsson kunde hon taga på sin ed, ty dels var han klädd alldeles som Olsson, dels kände hon igen dennes röst. — Blodet hade sprutat så ymnigt från Nilsson, att hustru Gunnarssons förstugudörr blifvit alldeles öfverstänkt deraf, och hade man icke ens ännu kunnat utplåna blodfläckarne. Då Olsson påstod att hon ej skulle kunua tuga sina uppgifter på ed, svarade hon att hun med lullf säkerhet kunde göra detsamma, äfvensom hon upprepade att det beståmdt varit Olsson som begått brotten. Handl. C. A. Svensson, hvilken yttrade, att då Olsson druckit för mycket, han vore en något vädlig. person, hade sjelf fått sig en smekning af någon bland Olssons knifvar. Derom var dock icke fråga nu. Den knif, som funnits nedstucken i jorden utanför Olssons hus i Majorna, kunde S. icke med säkerbet igenkänna, dock tyckte han att slidan var mycket lik den som Olsson innehaft. Flickan Selma Forssberg, som varit barnpiga hos Olssons, kunde ej heller med säkerhet uppgifva om samma knif, som nu iuför poliskammaren uppvisades och med hvilken eniigt all sannolikhet brottet blisvit begånget, var den som O. innehaft. Båda knisvarne liknade emellertid hvarandea mycket, och knifven hade ej hos houom varit synlig från den stund han tog ned den från väggen och rusade ut ett par ögonblick efter det nödropen från de sårade hördes. Juliana Westergren besvarade polismästarens fråga, om det ej hade blifvit lugnt i huset sedan nu Olsson försvunnit derifrån, på ett belt annat sätt än hustru Gunnarsson gjorde. Medan den senare förklarade att lifvet i O ssons hus nu vore något helt annat, så yttrade Juliana Weste:gren att det vore alldeles detsamma, cnär så många qvinspersoner bodde i huset. Hon hade sett en knif sådan som den förevisade hängande på väggen i O:s rum, dock ej sedan der tapetserades. — Nej, ej sedan Nilsson och Pettersson tapetserades i ansigtet, anmärkte polismästaren. Målet remitterades till Säfvedals häradsrätt, och återförpassades Olsson, som med anledning af hvad mot honom förekommit ej kunde tillåtas att vistas på fri fot, till cellfängelset. —Förnyadt törhör hölls i går med Fredr. Oskar Stålberg och Euvard Andersson, båda förnt straffade för stöld, för att från jernvågen ha stulit 7 smältstycken och 3 plattstänger. Detta hade egt rum på Söndagen och hade dervid begagnats en smeden Dahlberg tillhörig båt, Då båda erkänt tillgreppet, hade förhöret i går endast till föremål att utröna huruvida en person vid namn Leona:d Carlsson deltagit i stölderna. Denne förklarade sig ej vidare ha varit med in att han i båt följt dem till jernvågen, hvarefter han blifvit uppsänd att hemta bränvin. Under tiden bade de stulit ett par jernstycken. Med dessa, som han visste vara stulna, rodde de derefter bort, Han og sedermera ej del i vinsten af försäljningen, De båda smederna Bengtsson och J. Christensson berättade att tjufvarne skulle, då de till den förre dalde jernet, sagdt att det blifvit genom draggning upptaget från sjöbotten, och då de infunno sig hos len senare yttrat att de hittat det i en vrå. Det ris till hvilket Bengtsson och Christensson köpt det usägo de i betraktande af jernets tillstånd vid köpet, cke vara för lågt. Vågmästaren Ahrenberg som vid förhöret var ;ärvarande upplyste att smältstycken är ungefär lika lyrt som stångjern. Målet remitterades till rådhusrätten. Stålberg ch Andersson återförpassades till cellfängelset. poor — ( Från Helsingborg. Djerf stöld. Då häromdagen en person i Hel22 3 2.