Göteborgsposten – 5 juli 1867, sida 2

ifrån hvad hon såg, betraktade hon maskinmessigt en stor grön och gul vagn, som långsamt rullade fram i regnet. En liten gosse stannade bredvid henne och sade i bekant ton: — Goddag, min fru! Som hon betraktade honom med förvånad min skyndade sig mäster DåsirG Poucet, ty det var han, att påminna fru Tournaire att han hade lekt med hennes dotter Isabelle på Kalifornien. Seende att hon grät frågade han med sin ålders barnsliga nyfikenhet om orsaken till hennes sorg. I den belägenhet fru Tournaire befann sig och med det behof af att öppna sitt hjerta, som jag skulle hafva sagt af klagovisor om icke den stackars qvinnan i detta ögonblick varit så olycklig; ... som hon kände, erfor Denise ett slags tröst i att finna någon att anförtro sin smärta åt. Oaktadt många fel, som i synorhet härrörde från den beklagliga umgängeskrets hvari besire lefvat sedan sin barndom, hade han ett förträffligt lijerta. Då han erfor att fru Tournaira, som så många vigtiga I skäl nödgade att återvända till Paris, såg sig hindrad i brist af några sous för att betala jernvägen, uppknäppte bDesire det gula läderbältet om sin grå af regnet genomädränkta blus, sedan öppnade han sin väst och framtog innanför fodret en af dessa små läderportmonnäer som i de I allmänna bazarerne säljas för två sous. Han tömde innehållet deraf i knät på fru Tournaire med undantag af två eous som han behöll sägande med vigtig min: