generalen Escobedo en fientlig styrka rycka in i fästningen om natten och Maximilian öfvorrumplades i sin säng. Han begärde att få lemna sin värja till Escobedo, hvilken som en försigtig general afvaktade utgången al öfverrumplingen på en mils afstånd från Queretaro, och då denne general kommit tillstädes var Maximilians första önskan den, att hans fiender skulle skjuta honom, om någon af hans generaler eller officerare fingo böta med lifvet för sin trohet emot honom. Denna önskan tyckes den i sin lefnads afton förädlade fursten nu hafva fått uppfylld; han blef trogen intill slutet och han höll det högtidliga löfte, som han aflade, då de franska trupperna drogo bort, neml. att han icke ville bringa skam öfver sitt namn, genom att i farans stund öfvergifva sin post. Det var denna tanke, som höll Maximilian qvar. Han kunde visserligen — han uppmanades dertill — ha rest bort i säkerhet med de franska trupperna; men han ville ej skilja sitt öde trån deras som satt sitt lif på spel för hans sak, han ville heldre dö än blifva brännmärkt. För icke längesedan lästes i en af den franska regeringens organer en veklagan öfver den mexicanska expeditionen, som en gång ställdes så högt; detta samma företag, om hvilket bladet endast för kort tid tillbaka bebådade, att det skulle bli det vackraste bladet i det andra kejsardömets historia, var nu olycksdigert och olycksbringande, en kedja af de fruktansvärdaste gäckelser. Det är i sannin; — vi upprepa det — en rörande tragedi; en kejsare, som var en kejsares broder och en annan mäktig kejsares allierade, har afrättats som en förbrytare af mexicanska bandittt, hans hustru är sinnessvag och drages med döden, och af de stora planer, till hvilka den mexicanska expeditionen skulle blifva utgångspunkten, såg ingen ljuset. (Då vi nedskrifva detta, ingå telegrammer, som tyckas göra underrättelsen om Maximilians afrättning otvifvelaktig, om än den franska Moniteur låter påskina, att förhoppningar ännu kunna finnas). Sultanens besök i Paris kan numera ej gerna betecknas med festers glans. Det skulle vara att kränka Österrikes kejsare för mycket. För sultanen har man i öfrigt sörjt på bästa sätt, i det man sökt bereda honom tillfälle avt så mycket som möjligt lefva efter sitt lands seder och bruk. Hans tvagningar skola endast göras i Nilvatten, hvaraf en stor qvantitet hemtats till Paris, der det förvaras i en bassin i HElysee-palatset. I sultanens matsal är uppställd en Mucharabi, ett slags skärm. Densamma är försedd med hundradetals hål, hvarigenom sultanen kan se och tala med sina gäster, utan att sjelf bli sedd. Den turkiske gesandten skall äfven ge en bal till sultanens ära — en turkisk sultan på bal i Paris, det är skada att det icke är i Mabille, der storherren kunnat få tillfälle att rusas at en yrande cancan, hvari han sedan vid hemkomsten kunnat meddela undervisning åt odaliskorna i sin seralj. Förberedelserna till balen ha bedrifvits med stor ifver, men underrättelsen om Maximilians död sätter väl ett kors för denna halfmånens tilltänkta utsväfning ur sin bana. Vicekonungen at Egypten, fastän rättrogen muhamedan, roar sig godt i det lefnadslustiga Paris. Häromdagen åsäg han bl. a. offenbachs operett Storhertiginnan af Gerolstein-. På den middag, som gafs för honom i Hötel de Ville, serverades Yorkerskinka, hvaraf man äfven, taktlöst nog, bjöd vicekonungen, som dock betackade sig. D. 29 Juni börjades i Frankrikes lagstiftande kår diskussionen öfver budgeten, hvilken helt visst kommer att bli särdeles märklig. Latour Dumoulin uppträdde först som talare och beskyllde det nuvarande kabinettets politik för obeslutsamhet. I de officiela kretsarne i Paris börjar man bli orolig öfver de händelser, som förberedas i Spanien. Man betraktar den dervarande ministerkrisen endast som förelöparen till allvarsamma skickelser och fruktar för ett storartadt uppror. Englands regering har nu formligen inbjudit v. konungen af Egypten till London, och har denna inbjudning blifvit antagen. 1 Claridgees hotell göras rum i ordning till hans emottagance. Times tycker ej om, att man låter den höge gästen logera på ett hotell, alltså betalar räkningen på stället för honom. Det tyckes och vara mindre graciöst. Under John Brights presidium har i St. James-Hall gifvits en af många celebriteter bevistad festmåltid till ära för slafvarnes högt förtjente välgörare, ledaren för det amerikanska emancipationspartiet, Garrison. Enligt uppgifter från Ryssland är tillståndet i Hvita Hafvet ytterst bedröfligt. Telegrammer från Archangel påstå, att minst 100 fartyg förolyckats och att besättningarne befinna sig i det tröstlösaste läge dels på kusten af Lappland, dels på flytande is