Göteborgsposten – 3 juli 1867, sida 2

— — Och hvarför det, min unge. — För fan! Det är jag som gifvit alla upplysnini gar och jag måste dessutom göra hela arbetet. — Tills nu har du just icke mycket blandat dig deri, sade Celestin. Du är allt för rädd att få en och annan trumf. Efter en kort öfverläggning beslöto banditerna följande: Perizel och Firmin Blairzot skulle gå tillsammans Den förre skulle stanna på gatan under det att Blairzot, låtsande komma hem till sig skulle intränga till guldarbetaren, med tillhjelp af nycklarne, som funnits hos den senare. Man behandlade sedermera frågan att veta hvad man skulle göra med Leonard. Vi behöfva icke säga att hans död redan var beslutad. Enda frågan var om man skulle döda honom genast eller om man skulle vinta på Perizels och Blairzots återkomst. Celestin och Blairzot lutade åt att man omedelbarligen skulle befria sig ifrån ett så farligt vittne; Blairzot isynnerhet, hvilken segheten gjorde ännu mera grym. Men deras medbrottslingar voro icke af denna åsigt. — Man vet icke hvad som kan hända, sade Perizel. Antag att nycklarne icke äro de rätta, eller att de icke gå, eller att man icko låter Firmin slippa in, kanhända skola vi ännu hafva behof af denne Leonard. Man måste förutse allt med ett ord. På detta ställe der ingen skall