Göteborgsposten – 3 juli 1867, sida 2

senare tidens politiska underhandlingar mellan Nordens makter har man från svensk-norsk sida med fullt skäl strängt fasthållit, att Hoisteins skiljande från Danmark var ett oundgängligt vilkor för hvarje gemensamt uppträdande. Förr kunde Norcens folk ej stödja sig på nationalitetsgrundsatsenDanmark beslöt sig först sent för detta steg, men derpå börjades genast underhandlingarne om ett försvarsförbund. De hunno ej afslutas under Fredrik VIIis lifstid. Så länge han lefde var hans person en borgen och en säkerhet för ett stadigt vidhållande af Nordens program. Hans död beröfvade de förenade rikena denna säkerhet. Det blef ånyo möjligt, att deras krafter. deras välfärd, deras blod skulle offras för ett ändamål, som ej at någon sann vän afs Norden kunde anses önskligt, Ilolsteins bibebållande åt Danmark och Danmarks deraf föliande förtyskning. Detta kunde rättfärdiga någon tvekan. Efter Fredrik VII:s död ersordrades en reel säkerhet för Danmarks nordiskt nationela politik, i st. f. den förut existerande personliga säkerheten. Denna kunde ej erhållas. Det är bekant, att Sverige-Norges konung ännu i sista stund var beredd att våga allt för att värna det danska Slesvig åt Danmark, men underhandlingarnes grundval måste nu vara, såsom förut, Holsteins frånskiljande och dertill — garantier för Nordens framtida enhet. Under konferensförhandlingarne våren och sommaren 1864 föreslogs som bekant af konung Carl XV hos konung Christian IX en nordisk förening på grundvalen at gemensam utrikes politik, gemensamt försvarsväsende och parlament, hvarjemte ett familjefördrag mellan konungahusen skulle förvereda en framtida dynastisk enhet. Gillades I detta, skulle de förenade rikena deltaga i kriget och uppbjuda all sin kraft för återvinnande af det danska Slesvig. Konung Christian syntes till en borjan ej ovillig att ingå härpå. Men till slut besvarades detta förslag, i en olycklig stund för Danmark och Norden, af Christian IX:s ministrar med en antydan att ett förenadt Norden törmenades vara nog starkt att värna äfven Holstein () — och den utsträckta handen blef ej emottagen. Danmark hoppades då, tyvärr, för mycket af Ryssland och England!Förs:s räsonnement är här lika väl hållet som historiskt sannt, likasom hans slutsats, att Sverige-Norge fortfarande som vilkor för en fast anslutning till Danmark måste fordra politisk enhet i allt yttre — hvari också ligger vilkoret för hela Nordens framtid. — Men skall väl Christian IX kunna förmås att fatta detta? Af Zion, andlig musik för hemmet, skolan och kyrkan, utgifven i Upsala af J. A. Jobephson, har n:o 4 ingått, innehållande: Cho ral, ur Matheus-passionen, af Joh. Seb. Bach; Arioso at V. Righiai; Helig, af G. B. Bas sani; Gammal julvisa från 15 årh-, satt a Michael Prsetonius; Samma sång bearbetad a! P. U. Stenhammar. At Tidskrift for Haverasen har hitkommi n:o 6, innehållande: Tilbageblik paa den tor henverende Gartnerexamen; Om Dyrkning a Bregner; Boganmeldelse; Torvepriser. Egendomsköp. Vid konkursanktion hållen i Norrköping d. 29 Juni, för ovilkor lig försäljning af egendomen Djurön vid Brå viken, inropades den af landtbrukaren 0 Weslien på Bråborg för en summa af 35,40( rdr. 2— — — h Höga böter. En possessionat har 3 EL Gotlands södra häradsrätt blifvit dömd att böt 1,200 rdr för uraktlåtenhet at i rätter tid in betala skatten för bränvinsbränning. Fartyg i brand. Från Kalmar skrifve d. 29 Juni: Sistl. Lördag kl. 7 e. m. synte utanför östra kusten af Öland, c:a 1 2 mil sydostlig riktning från norra Näsby sjöbode i Sandby socken, ett större ångfartyg, hvilkstyrde nordvart hän och var i brand. So dagen var klar och solljuset ännu starkt, ku de man med obeväpnadt öga endast se e hvitt skimmer, utbredt öfver hela fartyge men med kikare upptäcktes hurusom täta el flammor slogo upp på flera ställen från dä ket och omkring relingarne. Efter 6 å 7 I nuter sjönk fartyget. Om besättningens 6 är ännu icke något bekant. Namnförändring. Uelsingborgs-Lanc krona-Eslöss jernvägsaktiebolag har på bolag 9 a Hd4lnfit att hädanaftt