Göteborgsposten – 3 juli 1867, sida 2

öreningen af 1860 med en festkomit i sel petsen ochi fördes derefter till arbetareföre-Ne ingens lokal, der några lätta förfriskningar sic ntogos. De svenska gästerna, åtföljda af dan-st ka värdar, reste derefter i c:a 20 vagnar ut å ill Klampenborg, hvarest frukost intogs, der-da vid gästerna helsades välkomna af arbetarepå föreningens ordf., hr C. V. Rimestad, hvarför sif rådman A. R. Falkman från Malmö tackade. ja Efter frukosten tågade samlingen med musi-ss ken i spetsen upp till skogen, hvarest de ofta! r apprepade regnskurarne något störde nöjet. yVid 3:tiden på e. m. skedde återkomsten tilljdi Köpenhamn. då Konserten i Rosenborgs Have var en-sk dast temligen fåtäligt besökt, oaktadt pro-te grammet, hvaraf hälften utfördes af sångför-sed eningen och den andra hälften af dir. C. C. h ja 8 d n p h n a Möllers berömda orkester. Konserten inleddes med en vacker helsning till Köpenhamn, j nvartill orden skritvits af rådm. H. Jungbeck från Malmö. Sångföreningen, säger en dansk tidning, räknar bland sig vackra röster och deras anförare, hr musikdirektör Becker, leder den med kratt och duglighet. Den närvarande publiken gaf också efter hvarje sång silv bifall tillkänna och efter konsertens: slut helsades sångarne med hurrarop; flera at sångerna, särdeles de lifligare, och bland dessa den karakteristiska Svenska skarpskyttemarschen af Frieberg med ankompagnement af blåsinstrumenter, måste gifvas dacapo. Efter konsertens slut voro sångarne inbjudna till en festlig sexa i Kasinos lokal dervid gästernas skål föreslogs af hr Rimestad som betackades af rådm. Falkman. Rådman Jungbeck utbragte derefter en skäl för -Arbetareföreningen at år 1860, hvarpå ordf. svarade. Sedermera börjades dansen som med stor liflighet lortsattes till inpå natten. Tidskrifter. Tilläggsbladet n:o 10—11 at Nordisk Tidskrift har utkommit, innehållande åtskilliga märkliga uppsatser, hvilka vi skulle önska spridda till den större allmänhetens kunskap. Bland dessa är ett tredje brefs från Danus, värdigt och sannt bemött af utgifvaren. Danus har i sina bref utgått från satsen, att en framtid för ett skandinaviskt Norden endast är möjlig, om dess trenne riken såväl till inre som yttre angelägenheter uppgå i hvarandra, men tyckes i detta bref rilja bevisa, att denna sammansmältning endast kan ske genom blodig kamp, en kamp i hvilken Nordens sjelfständighet kan gå under. (-Saa vist nemlig som vore materielle Interlesser med en Magt, som vi maa mistvivle som ved egen Kraft allene at kunne modstaa, drage os i andre Retninger saa vist vilde vi andetsteds kunne finde en ganske anden Be tryggelse for en varig Fredstilstand. Det er vel nu kun alt for klart, at en Tilslutning til det övrige Norden for os och for dette Norden, hvis det ikke vil svigte oss, betyder Kamp paa Liv og Död ... Nej, det er saaledes! Vi kuune efter vore dyrekjöbte Erfaringer ikke med mindste Haab om at gjöre Indtryck henvise vore for deres nwrmeste Fremtid bekymrede Landsmeend til vore nordiske Brödres Evne til at bjelpe os. Denne er af de kompetenteste Dommere offentligt og högtideligt erklwret for utilstrakkelig til at yde os virksam Bistand under den haablose Kamp, vi gaa imöde, og Ersaringen maa jo synes at have godtgjort denne Erklerings kigughed. — Men, tortfar Danus, om aet oaktadt Sverige-Norge skulle kunna i förening med Danmark betrygga Nordens framtid och säkerhet, finns det väl ingen säkerhet för att de skola vilja det? Äfven här, menar han, säger erfarenheten något annat; och syftar härvid på vårt uteblitvande vid sista danska kriget. Häatill svarar utgifvaren, grefve Hamilton, att Sverige-Norge, så länge de ännu äro Preussen öiverlägsna till sjös, kunna bli ett pålitligt värn i förening med Danmark åt söder, då en gång armeen är fullt beväpnad och tidsenligt organiserad. Större är faran från Ryssland, hvilken just framdrogs under sista danska kriget och onekligen något för lamade oss, fastän Ryssland, då upptaget mec Polen, ej var farligt. Kunde således Sverige Norge med utsigt till framgång bistått Dan mark, ville de det deremot icke annorlund-: än under vissa vilkor, som betryggade Nor dens framtida enhet, men hvilka konung Chri stian IX förkastade. -Om de svensk-norska folken kunde ha! va beslutit sig (med Nordens enhetsmål fö ögat) till att våga allt för att hjelpa Danmarl en-var det dock en billig fordran, att i Danmark j egen bållning intet tvetydigt fanns, så att de lasvensk-norska folket sjelft kunde veta och sto tilll visa hela verlden, att det kämpade tör de len rätta, för nationaliteternas heliga rätt. Tyväl en fanns i Danmarks hållning en punkt som ick vidt blet fullt klar, innan det var för sent: Dal! I 1 v 02OW Ar Vr JR 4 rm 1.