Göteborgsposten – 3 juli 1867, sida 2

Fran Utlandet. Det är i dag årsdagen af det stora sla et vid Sadowa, som gjorde, åtminstone för ågon tid, Preussen till Tysklands envåldserrskare. Den stora vapenlycka, som då kom onung Wilhelm till del, var tillräckligt beydande, för att Preussen skulle at tacksamet med stormaktsrangen ätven åtagit sig dess örpligtelse, att skipa rätt, hålla heder och tro ch vara ett värn tör den svagare. 1 stället lerför har Preussen under det år, som förunnit sedan slaget vid Sadowa, vetat injaga ner och mer förbittring och oro hos de svavare, det har ådragit sig nesan af löftesbryare, det har trampat rätten under fötterna, ych dess främste man, hr v. Bismarck, stämpas i hela det fria Europas press som ... vi vilja ej säga ut ordet, läsaren fattar vår mening ändock. Strålarne från dagen vid Salowa falla öfver ett träsk ... skall det benöfvas en fylluad af krigets katakomber för att derat göra något annat? Man kan knappast tänka sig något vämjeligare, än Preussens hållning i närvarande stund mot Danmark, och mest frånstötande är dess fordran af garantier för den importerade bråkdelen at tyskar i Nordslesvig. Det är ej blott för de tyska kommuner, hvilka den preussiska regeringen varit ensam om att upptäcka i det rent danska landet, som det fordrar garantier, utan äfven för hvarje enskild tysk. Om det i en trakt lefver en tysk bland 10,000 danskar, vill man freda om denne tysk genom en fördragsenlig garanti, som han kan draga upp ur fickan, för hvarje gång han icke får lof att befalla öfver, huru allt skall vara. Det är genom en sådan ordning man i Berlin vill undvika förvecklingar i framtiden. Den preussiska noten är ett nytt, fastän öfverflödigt bevis på, att Bismarck icke vill uppfylla sina törpligtelser. Hans valspråk är, säger en fransk tidning: -Ätt taga allt och gifva intet tillbaka; att lofva allt och ingenting hålla. Det är, såsom man ser, alltjemt oredlighetens stämpel, som i Paris påtryckes berlinerkabinettets politik. Det är, säger danska Dagladet, Preussen, som skall uppfylla en förpligtelse, men det talar endast om Danmarks föregifna törpligtelser, och liksom den saligen afsomnade förbundsdagen säger det icke ens bestämdt, hvad det önskar, utan vill, att den danska regeringen skall gissa sig dertill, ända tills hon träffar det rätta. Man önskar, att Danmark sjelft skall uppsätta förslaget till den traktat, som skulle tör alltid göra slut på dess oberoende! Eftersom de politiska förhållandena för ögonblicket ingalunda äro sådana, att Preussen kan företaga ett nytt öfvertall, finns det ej någon anledning att antaga, det kabinettet i Berlin väntar att få ett tillfredsTIställande svar, och orsaken, hvarför en sådan note aflemnats, ligger troligen deri, att Bismarck nu anser ögonblicket vara inne att kullÅskasta art. V i Pragerfreden och för alltid draga lett streck öfver Nordslesvigs återlemnande. I Så uttala sig äfven de preussiska tidningarne, Åi det de bebåda, att Bismark skall mycket ÅSsnart lösa den nordslesvigska frågan etter sitt eseget hufvud, och den frågan står då allena qvar, om Preussen äfven kan göra detta, utan att möta något allvarligt motstånd, eller om icke den nordslesvigska frågan skall bli den droppe, som bringar bägaren att rinna öfver, såsom Pays nyligen yttrade sig. Bismarcks tidning framhärdar fortfarande i sin mot Frankrike oförskämda ton, och detta senares alla tidningar föra ett språk, så hätskt och bittert som om kriget stode för dörren -Nordd. allg. Zeit. besvarar den af oss i gå meddelade uppsatsen i la France med or. den: La France har lagt sig synnerlig vinr om den nordslesvigska frågan och gör nästa! hvarje dag nya upptäckter. Senast har de ——2— a rr SÅ KA —