Göteborgsposten – 3 juli 1867, sida 1

På samma gång släckte insöfvaren och han ljuset och kastade sig ötver Leonard. Ehuru redan under vallmons söfvande inflytande fattade dock Leonard Perizel vid strupen och slog hans hufvud mot väggen med sådan våldsamhet att den eländige blef sanslös. I samma ögonbick anlände Rosenknoppen och Ambroise Palonge, den ene utför stegen, den andre från köket och kastade sig öfver Leonard. IIvad beträffar den lilla urmakaren Firmin, höll han sig enligt sin vana till arridregardet. Ofvervå digad af antalet, beröfvad dessutom sina krafter och sin energi genom sömndryckens verkan, blef Leonard snart slagen till marken och bunden. Rosenknoppen skulle omedelbarligen ha dödat sin fiende om man icke hållit honom tillbaka. Man hade tusen svårigheter att låta honom förstå att man hade uppgjort hela denna affär i ett mycket vigtigare ändamål än att förshaska honom medel att tillfredsställa sitt hat. Det handlade nu om att transportera Leonard, småningom helt och hållet insomnad, till ett närbeläget stenbrott, som banditerna valt till tillflyktsort emedan det innehöll flere gallerier, sedan lång tid öfvergifna. Några hundra steg skiljde knappt banditerna trån stället, dit de tänkte komma genom de underjordiska gångarne, men marken rik på remnor och stenhögar erbjöd många svärigheter. Dessutom måste man vara forsigtig och ej väcka vaktkarlarnes uppmärksamhet, som postade vid ingångarne till de förnämsta öppningarne. De sistnämnde skulle hafva kunnat motsätta sig banditernas inträde eller förbereda polisen om de funnit något misstänkt.