Frän Utlandet. Den bittra stämningen mellan Frankrike och Preussen är i stigande, denna gång på grund af den nordslesvigska saken. Den synliga kampen föres ännu blott inom tidningsspalterna, men det är väl möjligt att derunder äfven pågår en diplomatisk tvist, likasom i den luxemburgska trågan. Bresch i saken gjordes at Morin inom Frankrikes lagstiftande kär. Hans mot Danmark mycket vanliga tal har väckt, det är obestridligt, ej ringa sensation i Tyskland och Bismarcks blad Nordd. allg. Zeit. visar den surmulnaste uppsyn, sägande bl. a.: Det logiska sammanhanget mellan denna sak och (den nordslesvigska) och tilläggsbevillningarne till den franska budgeten är svårt att upptäcka för vanliga ögon; men hr Morin har likväl funnit don, och i st. för siffror och kalkyler erhöllo de deputerade en redogörelse för förhåilandet mellan Preussen och Danmark. Hr Morin sökte få sina kolleger till att inse, hvilka förpligtelser Preussen öfvertagit uti art. V af Pragerfreden, och han beklagade, att dessa förmenta förpligtelser ännu icke blifvit uppfyllda; dernäst vädjade han med samma till den franska regeringens bemedlande verksamhet, till kammarens sympatier och sornämligast till den preussiska regeringens välförstådda intresse, på det man genom dessa faktorers samverkan skulle kunna ernå en tillfredsställande lösning af den danska frågan. Hr Morin torde ursäkta oss, om hans goda råd mottages med en viss försigtighet på denna sidan Rhen; ty åtskilliga medlemmar af lagstiltande kåren ha redan förut flera gånger gjort sig det omaket att undervisa den tyska nationen om dess förpligtelser och intressen på ett sätt, som skulle gifva ett gagneligt resultat för alla andra intressen, blott icke för de tyska. Utförandet af den 5:te artikeln är för öfrigt alldeles icke, sasom hr Moria tyckes förutsätta, nagon allmän europeisk fråga, utan angår först endast deltagarne i Pragerfreden (Osterrike och Preussen), och Preussen tänker lika litet undandraga sig sina förpligtelser, som det fäster stor vigt vid att de utföras i den form och vid den tid, hvarmed den tyska nationalitetens intressen skola vara bäst tjenta. På denna förklaring svarar, helt säkert officiöst,Ia France med följande tillrättavis ning: Frankrike har rätt att bedöma utförandet af de stipulationer, till hvilka det tagit initiativet . .. Enligt den modern folkrätten eger hvarje makt rätt att fordra, det Preussen utför sin tör Slesvig iklädda fördindelse:. Såsom vi finna, råder här en principiel meningsskiljaktighet mellan den franska och den preussiska uppfattningen af denna angelägenhet. Frankrikes heder står i pant för Pragertredens utförande i denna punkt, och Preussen säger, att saken ej angår Frankrike. Att man i Tuilerierna icke skall nöja sig med denna nya örfil, torde vara temligen visst. Att Preussen eröfrat hela Nordtyskland och det danska Slesvig, att det nekar uppfylla art. V i Pragerfreden, att det tager afgörande mått och steg för de sydtyska staternas införlifning och att det sträcker ut handen etter Österrikes tyska provinser, detta är enl. de i Berlin rådande åsigterna något, som alls icke angår Europa och isynnerhet icke Frankrike. Men då konungen af Holland ville afträda Luxemburg till Frankrike, upptäckte Bismarck plötsligt en europeisk fråga; hela Europa ropades i gevär mot Frankrike, och då man ej ville föra krig tör den sakens skull, så skulle åtminstone Europa å i borgen för att det i påkommande fall skulle hjelpa Preussen i att törhindra Frankrike från att senare sätta sig i besittning af storhertigdömet. Det är den vanliga tyska taktiken, hvars grunddrag vii åratal sökt framhålla, neml. att skrika och väsnas öfver törtryck i andra länder mot tyskar, som der åtnjuta lika rättigheter med andra medborgare, men riktigt trampa under tötterna de nationaliteter, som råka i deras egna klor, och finna detta vara alldeles i sin ordning. I förra fallet säga de, att germanernas Schmerzensgeschrei bör väcka hela Europas deltagande, i det senare förklara de med egendomlig suffisance, att den saken ej angår någon, att den är en inre tysk fråga. Men måttet är nu rågadt, och bedraga ej alla tecken, nalkas stunden för Tysklands förödmjukelse, om det icke böjer sig i tid för rätt och rättvisa och aktar andra folks sjelfbestämningsrätt såväl som sin egen. Dess ouppgjorda affär med Danmark visar skådespelet af den starke som vill ytterligare misshandla dan radan Hill markan glaona avarara Etnrang