Göteborgsposten – 1 juli 1867, sida 1

—c;—;—F — — ——— — — — — Lit oss icke skämta. — Gud bevare mig derifrån. — När jag sade cr låt oss spela med öppna kort borde ni ha förstått att jag är herre öfver spelet. Jag fortsätter. . Min förmögenhet i detta ögonblick stiger till tjugutvå millioner, något mera till och med. — För tusan! mumlade Saint-Valiez. — Denna förmögenhet, som jäg hoppas skall växa ännu mera, skall delas lika emellan Theobald och Christine, utom två millioner för Amelie, som har förklarat att hon vill gå i kloster. — Mamsell Amelic i kloster? — Hvad vill ni! det är hennes kallelse. Min son är en temligen hygglig pojke. Med tiden skall han bli förståndig. Jag skall köpa honom en titel och han skall göra ett godt parti. — Ah! Ni tror då att allt kan köpas? sade baronen, förvånad öfver baronens cyniska djerfhet. — För fan! Det behöfs blott att sätta pris derpå och känna vägarne. Ni förstår att med sina tio millioner skall det icke felas Christine friare, markiser, prinsar, hertigar, ete. Oaktadt att köpa sig. en man är en helt naturlig sak i vår tid skall hvarken Christines eller mitt högmod nöja sig med en man, som icke förenade alla önskvärda egenskaper, det vill säga namn, ungdom, förmögenhet och helsa. — Min nevö har allt detta, sade baronen. — Ja, men hans förmögenhet försvinner med stor: