Göteborgsposten – 1 juli 1867, sida 1

— Ah, se så! Tror ni tömlig. — Bah! Om ni söker väl. En så liten summa! — Liten eller icke, så är det hundratals menniskor, som begära lika mycket af mig ... — Alla hafva icke samma rättigheter som jag. — Må vara, men börsen går så länge till guldet... — Att den slutligen fylles. — Att det slutligen icke finns mera der. En af dessa dagar skall jag låta göra upp er räkning och ni skall se att den del som återstår er i vårt bolag icke kan till och med i de bästa år gifva er hälften af hvad jag redan har betalt er sedan första Januari. Låt oss räkna en annan dag. Var för i dag god och känn i er pung. Herr Portin förblef ett ögonblick tyst. — Låt se, sade han, låt oss spela med öppna kort. Ni har en nevö, markis Jean de Ruzolles, som har ett godt namn och en vacker förmögenhet. — Hvad tusan vill ni göra dermed? — Jag vill göra en man åt min dotter, Christine; sade herr Portin med stadig röst och betraktade med oafvänd blick sin interlokutör. — Älskar han henne? — Han skall älska henne. Det tyckes mig att hon är tillräckligt vacker, tillräckligt qvick ... — Medgifves. Älskar mamsell Christine min nevö? — Hon skall älska honom. — Allt är på bästa fot då. När blir bröllopet? då att min kassa är out