Parisiska Nattsidor af Alfred de hröhat och Octave Förå. Öfvers. Min käre baron, återtog juveleraren, vi båda behöfva icke ta handskar på for att tala med hvarandra. Jag skall då helt öppet säga er att jag tycker icke om att se er göra mina döttrar sällskap när jag icke är der. — I sanning, Portin, sade baronen, icke utan en viss egenkärlek, man skulle kunna tro när man hör er att ni hyser fruktan för mig, en gift man, nästan en gubbe? — Hvad jag fruktar för mina döttrar är icke er, det är i synnerhet ert rykte. Men lemnom detta; ni är allt för klok för att icke förstå halfqväden visa och det lönar icke mödan att envisas. Ni har något att begära af mig? — Riktigt. Men ni tyckes vara i så dåligt lynne att jag tycker mer om att uppskjuta min begäran till en annan dag. Å — Ni behöfver pengar, inte sannt? — Jag medger det. — Och ni behöfver? — Ijugutusen francs åtminstone. 4) Forte. fr. N:o 147,