Göteborgsposten – 1 juli 1867, sida 1

steg, ty han har ätit upp mer än hälften, ... tack vare er till en del, medgif det. — Det medger jag icke alls. — Om det nu återstår honom femtiotusen franos i räntor så är det det högsta. — Det är alltid att lefva af, sade baronen med något spefull min. — Ja, om man bevarar dem; men dertill ges det blott ett medel ... — Giftermålet? — Precis. Endast att då hans million skulle göra en sorglig figur bredvid Christines tio, som hon en dag får, skulle jaz icke blifva ond om han dertill förenade er älskvärde kusins, grefve de Larsignys förmögenhet. — Ah! Ah! sade baronen. Jag ser blott icke i hvad mån jag kan vara er nyttig i allt detta, tillade han. — För det första kan ni begagna ert inflytande på er nevö för att öfvertala honom att gifta sig. Jag begir intet bättre. — Sedan, då fru de Saint-Valiez är Larsignys bästa vän skulle jag vilja att hon ledde grefven derhän att se denna förening med godt öga och följaktligen tillförsäkra markisen hans förmögenhet. — Nå väl! Och jag? — För det första är markisen mycket närmare slägt till herr de Larsigny än ni. För öfrigt är ni allt för försåndig att göra er några illusioner om grefvens dispositio ner till er förmån. Ett af de två, antingen lemnar han