Göteborgsposten – 29 juni 1867, sida 1

ÅAFTVUNU Adhd OTUCRLTNULUIÄ , UVIURGUY ICHC C11 den spekulativaste af alla landsortsdirektörer ansett sig kunna draga någon nytta af! — Mon Dieu, hvilken witz!, stönade den bekante och kilade at i en tvärgata. Göteborg d. 29 Jum 1867 Nya Teatern. En lika talrik publik som i Onsdags hade i går afton samlats i denna teaters salong. Före representationens början tillkännagafs, att hr Dahlgrens indisposition fortfor, en underrättelse som med deltagande mottogs, oaktadt man på förhand kunde vara förvissad om att denne älsklige sångares utmärkta föredrag i alla händelser skulle komma att göra sig gällande. Så blef äfven fallet -Alphyddan. Fru Strandberg hade igår ett ypperligt tillfälle att lägga hela sin mångsidiga talang i dagen. Såväl som den anande Uerlina, som den frihetsälskande slutligen till full medvetenhet om sin qvinliga svaghet tvingade Betli och ändtligen som den oöfverträffligaste af alla Sköna Helenor skördade hon stormande bifall, yttrande sig i entusiastiska applåder, framropningar och blomsterbuketter. De bekanta kupletterna i2:a akten af Den sköna Ilelena, hvilka sjöngos med en beundransvärd finess, begärdes dacapo, då för 50:de represeutationen i hufvudstaden tillagda kupletterna. Efter att, om också fragmentariskt, ha fått se denna Helena-apparition kan man knappast förvåna sig öfver den oerhörda framgång denna Offenbacks tavoritskapelse rönt i hufvudstaden. Hr Behrens sjöng Maxes parti ötverlägset och hr Uddman var en oefterhärmlig Calchas. Man bör så ej undra på utt publiken under hela altonens lopp var ovanlige animerad. Vi vilja hoppas, att hr Dahlgrens indisposition icke måtte komma att lä ga några ninder i vägen för morgondagens representation, hvilken utan tvifvel eljest kommer att blifva ända till trängsel besökt. Emigrationen. Vi måste ännu en gång återkomma till detta ämne. De talrika skaror, som vi under de sista veckorna sett begifva sig i väg till Amerika, måste ingifva hvarje medborgare bedröfvelse, på samma gång det rent menskliga medlidandet trammanas vid åsynen af dessa förvillade, som lemna sädernetorfvan för en oltust bedräglig chimere eller tadelvärda förespeglingar och intalanden. Vi hatva från säkra håll erfarit. att öfverallt i provinserna kringresaude agenter, hvilka uppmana till utvandring och uppdraga för det fåkunniga, om verlden oerfarna landttolket de mest skimrande taflor ölver detta lyckliga Amerika, der guldet växer som potatis och hvarje torpare är rik som en Carnegie. benna affär tillgår, enl. hvad man för oss uppgitvit, sålunda: den kringresande agenten — ett nytt slags handelsexpedit — börjar i en trakt der man har funderingar på utvandring, att först tala med den ene efter den andre af de efter ombyte begärliga Ej sällan ger han sig ut för prest och inhöljer sina yttranden i en religiös klädnad, hvilken skall göra dem ännn oförvitligare och mera pålitliga. Alltid framhålles. hurusom man i Amerika är fullkomligt fri, att man der hvarken har länsman eller kronofogdar, att presterna icke få göda sig, under det församlingsboerna svälta, att amerikanarne ej ha nägra skatter ete., som utsuga jorden — kortligen, Amerika skildras såsom fritt från alla de onera, för hvilka bonden här i landet hyser största atskyn, under det man väl vaktar ig för att framhälla de många och stora svårigheter en emigrant nu måste utstå i Amerika, såsom ända till vansinnig höjd uppdrifua tullar, arbetslöshet, dyr tid och ett i den atlägsna vestern rasande krig med indianerna. Sedan på dette sätt den ene efter den andre intalats att utvandra och äfven beslutat sig derför, framlägger agenten tör dem ett dokument, hvilket skall undertecknas af den, som tänker utvandra, och hvarå han förbinder sig att vid sin ankomst till utskeppningsstaden, merändels Goteborg, vända sig till det af agenten anvisade emigrantkontoret, hvilket i stället rbinder sig att transitera menniskogodset Såsom säkerhet för att man ej skall vända sig till något annat kontor, betalar den utvan dringslystne till agenten några och tjugo riksdaler i Åhandpenning. Den driftige agenten återigen erhåller at sitt kontor utaf dessa handpenningar 5 rdr, stundom mera, för hvarje person, hvars förbindelse han sålunda erhållit. En riktigt verksam agent kan på detta sätt locka ut eller, såsom de gerna sjelfva säga, betjena några hundra, kanske tusen på året, hvilket gör en rätt artig summa, den han helt säkert ej förtjonat, om han varit qvar i Amerika. och detta särdeles i emsemble-nummerna il fru S. hade den artigheten att föredraga de