Göteborgsposten – 29 juni 1867, sida 1

1 — 171 DarlI ÖOCU (191 gjort bondgrin som Konjander på ett sätt att st Fredrik Deland skulle örfila upp honom ifall sc han finge se honom, en liten sömmerska som jt kan sjunga Malins milda öga till en ostämd It guitarr och se småsöt ut för resten, alla trolc de sig skapade för scenen, alla ha de sådanase rutmärkta anlag, sådan okuflig böjelse sör teatern. Och slutet? Betrakta koryserna! vid våra landsortstrupper af lägsta rangen, gå igenom rullorna vid sattigbarackerna eller de ännu sorgligare vid korrektionsinrättningarne och spinnhusen, helt säkert skall du der träffa månget namn, under hvilket döljer sig en olycklig varelse som en gång drömde om att bli si en Talma, en mademoiselle Mars. Fuskarel! äro och förbli fuskare inom konsten liksom ! inom handtverkeriet. Mästarebrefvet, sin samtids beundran, en efterverlds aktning, huru få erhålla ej det? ! Förbises bör ej heller, att skådespelaren, den verklige konstnären, i våra dagar i socialt bänseende intager en högre ställning än fordom. Mycket återstår dock ännu, innan vil i detta hänseende hinna så långt som våra bröder på andra sidaa Sundet. Der skulle man icke kunna yttra sådana gemena dumheter som en viss liten småstadsmamsell härom året yttrade under en soire vid en als badorterna på vestra kusten: Det säjer jag ! då, finge mamma veta, att jag dansat i samma rum som en aktris!, så vore jag be-l: stämdt olycklig! Att se en svensk skådespelare hedradl med en svensk orden var ända till 1858 en omöjlighet, oaktadt mer än en utländsk förut i hugnats med en dylik utmärkelse. Nu ega ! vi icke mindre än 3 dramatiska artister som äro dekorerade. Den siste var Georg Dahlqvist, som för några dagar sedan, då han iyllde 60 år, erhöll den. Så vinner snillet, då det icke förtröttas, slutligen seger. Bod-J! betjenten som sköt bom på spartven har siuudigen träffat örnen. Vältörtjentare har väl sällan någon utmärkelse tilldelats, ty som tragiker står Dahlqvist så högt att han på vår svenska scen icke egt och säkerligen länge kommer att sakna sin like. Att hr Dahlqvist äfven här på platsen eger varma beundrare synes bäst af följande telegram, hvilket tillsändes honom härifrån på hans födelsedag: Härvarande vänner af den dramatiska konsten s och dess utmärkte inkare Georg Dahlqvist tömma hans skål, tillönskande honom lycka på sextionde årsdagen af hans födelse. Detta telegram besvarades genast med följande : Hjertlig tack för skålen, ett dyrbart blad i min lefnads minnesbok. Ändtligen slippa vi då höra den evigt) enahanda marschen kl. , 12 hvarenda mid dag tona utelter IIamngatan. Hela musiken är nu återkommen från Tånga hed, så att man nu icke längre snart sagdt behöfver siåss omen sextett, då det är frågan om musik på en liten rolighet i det gröna. Vid denna knappa su tillgång på musici å bleckinstrumenter har sl värden å Lorensberg, hr Graf, förtjenat enjt särskild mention, för det han hvarje middag I! och afton bjudit på dylik musik. Med den i! oss Göteborgare medfödda benägenheten attl: när det gälle. promenader extra muros varal stationära, har han dock icke rönt den uppmuntran en sådan uppmärksamhet torde förtjena. Men det blir väl bättre när lilla Has-s selbacken blir färdig och alla nu möjligen existerande orsaker till grums dermed blif-s va undanröjda! I! Det var för några år sedan fråga om, atiden gamla Tulloch Packhusbyggnaden skulle lt repareras och apteras till en byggnad, hvarils postoch telegrafverken på ett staten och sta-sl den värdigt sätt kunde inrymmas. Förslagers I d 3 8 1 gick om intet och här är icke platsen att orda om det rätta eller orätta deri, vi vilja endast hålla oss till det bestämda faktum, att den nuvarande postlokalen i många hänseenden är s fullkomligt olämplig. Följ med för roskull en morgon eller af-jr sion, just då posterna sent ankommit och följ-: aktligen utlemningon icke kan försiggå på klockslaget. Hvad står på här? frågar ni förvånad. — Har Kristina Nilsson männe kommit till staden och säljer man kanske här biljetterna till hennes första konsert? Eller hvad betyder eljest denna kö ar yngre och äldre män som sträcker sig från törstugan i andra våningen genom trappuppgången ända ner på satan? — Min vän, det är helt enkelt allesammans herrar som stå på post för att få ut posten. Utlenmingslokalen är nemligen alldeles för liten för att rymma alla de, som skulle onska först få inträde deri, man har derföre måst vidtaga denna anordning tör att undvika oordning och möjligen tumult. Ännu besynnerligare tar sig det hela ut på aftnarne, då en annan kö bildas fram till luckan för afgående posten, då är det, min nådigaste, understundom, åstört omöjligt för en af skapelsens herrar att bana sig fram mellan lederna och väggen, huru mycket mindre skulle det gå an töor skapelsens krona i trots at den aflagda — krinolinen. Ni småler och lyfter smått förII