keln, som vi söka skulle vi icke kunna upptäcka något dessförutan. — Jag hoppas väl att vi inom kort skola hafva i vårt våld den del som markis de Ruzolles har äfvensom den som den fördömde bokhållaren äger. Detta gör oss tro. Återstår att veta hvar den fjerde tagit vägen. — Cambray skall upptäcka detta åt oss, sade herr de Saint-Valiez. Är det icke han, som redan uppspårat åt oss denne Tournaires del. — Ja, svarade Cambray, och jag ångrar mycket att icke bafva åtagit mig att behandla denna affär ända till slutet. — Hvad skulle ni hafva gjort bättre än jag. — Jag skulle hafva varit mindre otålig, och jag skulle derigenom hafva kommit hastigare till målet. Man måste vara galen för att bjuda tre tusen francs för en bok som icke är värd två hundra. — Men då man icke har velat lemna mig den ens för detta pris. — Det är icke något skäl. Bjud tolf francs för en sak, som är värd tio, och ni får den kanhända. Bjud hundra frans derför och man skall begära femtonhundra af er. — Han har rätt, inföll herr Portin; denne Tournaire lärer väl nu inbilla sig att hans bok är värd berg af guld; han vore i stånd att rådfråga någon bokhandlare. — Nå väl! så mycket bättre. Han skall då vara allt för glad att emottaga hvad vi hafva bjudit honom. — Det är möjligt ; men kanhända skall han också