Göteborgsposten – 27 juni 1867, sida 1

Man sjorde ett vidsträckt bruk deraf fordom, isynnerhet för beskickningarnes hemliga brefvexling. Man lade dessa galler på en efter utseendet ovetydlig depesch; i det man såg igenom hålen, afpassade med slit, fann man en ny depesch olika den första. — Jag börjar tro att vi måste afstå från gallerna, sade herr de Saint-Valiez, kastande förtretad bort det som han nyss onyttigt användt på åtskilliga sidor i boken, vi hafva väl nu användt alla som finnas. — Nej, visst icke, sade herr Portin, men jag tror liksom ni, att det torde vara någon sammansättning. Herr Cambray sade ingenting. men han gned med ett slags sammanpressad vrede två stora knölar, som prydde hans kala och som gammalt pergament gula panna. — För tusan! utropade baronen, när jag tänker att vi der kanhända hafva millioner i händerna och att vi efter att hafva gjort så mycket för att hinna till målet, plötsligt se oss afbrutna. — För min räkning, återtog herr Portin, ju längre jag håller på ju mera är jag öfvertygad att det galler, som vi hafva funnit i herr de Saverlys portfölj verkligen är det riktiga. : — Icke för den del som vi hafva i alla, invände herr de Saint-Valiez, ty vi hafva försökt det på alla sidor. — Nej, men för en af de tre andra delarne. — Nå väl, sade herr Cambray, efter innehållet af de bref, som vi hafva uppsnappat och i hvilka jag afvägt hvarenda stafvelse, tror jag att vi framför allt först måste hafva alla de fyra delarne samlade. Tillochmed med nyc