Göteborgsposten – 27 juni 1867, sida 1

fråga sig hvarföre ni fäster ett sådant pris vid denna bok. Han behöfver blott meddela sin nyfikenhet och sina misstankar åt vissa personer af polisprefekturen, hvilket skulle kunna medföra någon obehaglig undersökning. — Pyh! inföll baronen, hvart tusan skulle den leda? Herr Portin höjde axlarne med otålighet. — Min vän, återtog han, jag tror som ni att vi äro fullkomligt i säkerhet; men det är icke mindre sannt att. vi i vår belägenhet icke böra försumma någonting. Det är alltid genom småsaker som man fångas. — Riktigt, svarade herr Cambray. — Hvilka pultroner ni äro, brummade baronen. För min räkning, nu då jag är säker att Raymond de Saverly gått att förena sig med de öfriga af sin familj ... h, min vän! inföll herr Cambray, jag tror väl att Raymond blifvit unpäten af vargarne, som prins Mazikoff har berättat er men summan af allt är att den gamle grefve Henrik de Savarlys död är den enda hvarom vi hafva absolut visshet. — Absolut visshet är ordet, sade herr de Saint-Valiez förtretad och med en ironisk ton. Men nog derom. Återvändom till fjerde delen som felar oss. Vill Cambray åtaga sig att upptäcka den, ja eller nej. — För fan! brummade ockraren, fortfarande vresig. Tror ni inte att jag har annat att göra. — Jag vet väl att ni har att plocka edra dufvor och svettas för edra penningar, invände baronen. — På den väg ni är skall ni icke länge behöfva svettas för edra.