de försält utan att man kunnat återfinna det. Ytterligare stulo de genom inbrott ur skansen på skon Neptunus, kapt. Troedson, tvenne kopparkittlar af hvilka den ena för 7 rdr såldes till en handl. J. Pettersson och den andre för 3 rår till handl. L. F. Pettersson. För dessa hade uppgifvits att kittlarne tillhörde en fattig enka som hehöfde penningar. Slutligen hade de å en norsk jakt stulit en svart rock, ett par byxor, ett par stöflor och ett par strumpor. De erkände samtliga den del de haft i stölderna. Tillfrågade huru de sålunda kunnat våga sig upp å fartygen, svarade Ekbom, att de alltid varit ute nattetid, då besättningen legat och sofvit. Sjömannen Anders Carlsson, som hade ett mycket öppet ansigte, sade att han aldrig förut varit med om dylika saker; först sedan han kommit på det dåliga stället (uet förut omnämnda herberget) hade han börjat dermed. Han hade för öfrigt ingen annan del halt i stölderna, än att han hjelpt till att ro den från Löberen tagna båten. Hade han icke det gjort, så hade han fått stryk, påstod han, och derför var han rädd. Han medgaf dock att han erhållit 4 rdr för sin andel i båtaffären. Det upplystes vidare, att de haft en del af det stulna gömd på Hultmansholme, tills de skulle komma i tillfälle att försälja det. C. L. Jakobsson, som förut under sessionen blifvit pliktfälld för upprepad fylleriförseelse infördes sist. — Det tyckes vara ett mindre väl ackrediteradt hotell du håller, yttrade polismästaren till honom. — Jo det är det nog, yttrade Jakobsson tvärsäkert. Målet remitterades till vederbörliga domstolar, och Ekbom samt Johan Johansson införpassades till cellsängelset. De öfriga, som tagit mindre del i tillgreppen, tillatos vistas på fri fot.