Göteborgsposten – 26 juni 1867, sida 1

Sålunda beväpnad och dessutom försedd med en grof käpp gick han ut för att sätta i verket uppsökandet af Asperginos. Saken var icke så lätt, som man skulle hafva kunnat trott. Liksom de festa af sina likar hade Asperginos ett temligen nomadiskt lynne. Lyckligare än snäckan, som icke kan flytta utan att bära sitt hus, lät Asperginos bära sig af sitt. En timma var honom tillräcklig att packa in sin familj, sin personal och sina dekorationer i sin stora grönmålade packvagn och att framför denna nya Noachs ark spänna sin lilla dresserade häst och en stor skäggig skinkmärr, mager som hästen i uppenbarelseboken. Efter att hafva löpt till höger och venster erfor Leonard slutligen att markis Asperginos sedan någon tid arbetade i närheten af Militärskolan. Guldarbetaren begaf sig genast åt detta håll. En bagare i qvarteret som han frågade, sade honom att Asperginos hade varit der ännn föregående dagen men att han hade aftågat utan pukor och trumpeter. Beslutsam att förskaffa sig underrättelser om konstmakaren gick Leonard oförskräckt in på några af de afskyvärda kyffen, som tjena till förfriskningsställen för Asperginos medbröder äfvensom de lumpsamlare och handlande som utgjorde en god del af detta qvarters befolkning. På tredje krogen fick han ändtligen förklaring öfver mäster Asperginos brådstörtade afresa. — Den bofven gör aldrig annorlunda, sade honom en