Göteborgsposten – 25 juni 1867, sida 1

— Vi måste försöka arrangera det der tillsammans. Det skulle verkligen vara beklagansvärdt att se den stackars pojken komplett förfalla. Medan de pratade hade de kommit till Leonards hus ; de uppstego i den sednares boning. Det var en mycket lång men mycket smal kammare, innehållande de för er arbetare i hans yrke oundgängliga möblerna. Ett slags sängshållning utgjorde sängen. Så snart han inkommit sköt I. onard en liten metallplåt för nyckelhålet på låset, som tycktes vara mycket inveckladt; sedan närmande sig den dörren motsatta väggen tryckte han på någon hemlig fjeder. En helt liten dörr, hvars tillvaro det skickligaste öga icke skulle kunna ha upptäckt, vände sig tyst på sina hakar och tillkännagat ingången till en annan kammare, dit Leonard ingick åtföljd af smeden. Med denna kännareblick, som man återfinner i alla yrken, böjde Bruno hufvudet med att uttryck af djup beundran i det han undersökte hemligheten af denna dörr, ehuru han såg den för tredje gången. — Oh, hvilket vackert arbete ... ett utmärkt arbete, utropade han. Ehuru tillvaron af ett dylikt lönnrum var temligen ovanlig i en simpel arbetares bostad skulle hvarje annan än den redlige Bruno dock mindre hafva fästat sig dervid, än vid den sällsamma kontrast som ägde rum mellan Leonards yrke och de föremål som upptogo denna hemliga kammare. Det fanns der floretter, ridspön, värjor, masker och