Göteborgsposten – 25 juni 1867, sida 1

— Hvad eåagor ni? afbröt honom plötsligt Leonard med ett såd nt uttryck i ansigte och röst att smeden stod alldeles förbluffad. Bruno upprepade det sagda. — Hvar skall jag kunna få tag i denne Asäerginos, denne konstmakaro? F) frågade Leonard, hvars marmoransigte plötsligt lifvades och som tycktes vara rof för en utomordentlig sinnesskakning. — För tusan! ni hörde hvad pojkbytingen sade; återstår att veti om han skall träffa sin patron i Paris eller om Asperginos stämt möte med honom i trakten omkring. — Hvar uppehåller sig vanligtvis denne Asperginos? — Lito öfverallt tror jag. Dessa menniskor byta ofta om qva ter; det är så lätt för dem med deras vagn. — Jag måste till hvarje pris återfinna honom. Utan att ana det har ni kanhända gjort mig en stor tjenst min vän. — Så mycket bättre, men huru då? — Ni skall få veta det sedermera och om det som jag hoppas roaliserar sig skall ni välsigna den dag vi råkades. — På min ära, jag välsignar den redan nu, sade Galichon muntert, stoppande i fickan de penningar Leonard gifvit honom. — Jag vet att jag har att göra med en man af heder ) Originale: har sallimbanque, ett gemensamt uttryck för alla sådane vid marknader och dylikt uppträdande landstrykare, lindansare, akrobater, förevisare m. m., hvarföre man sökt att med ett gemensamt ord konstmakare återgifva detta begrepp. Öfversättaren.