håna de mera verldsliga och praktiska prelaterna i hans omgifning, och isynnnehet italienarne, den ostentiösa vänlighet, som tigger om popularitet på värdighetens bekostnad. Vi tillmäta oss ingalunda att veta, i hvad anda de transalpinska och särskilt de engelska prelaterna mottogo påfvens inbjudning till hans prestmöte i Rom. Vi kunna knappast vänta, att ett konsilium i Vaticanen skall göra om intet Tridentkonsiliets verk. Den itver, som så många icke-italienska prester utveckla i att understödja påfvedömet såsom ett italienskt furstendöme, tyckes göra dem blinda för den omständigheten, att sjelfva kyrkans styrelse äfvenledes är ett helt och hållet italienskt monopol. Den föregifna omöjligheten att flytta den romerska stolen från Rom, den ej mindre erkända omöjligheten af att lösgöra den andliga från den verldsliga makten, gör den katolska kyrkan mycket mera romersk än en högsinnad transalpinsk kyrka borde vara hugad att gå in på. Vi vilja icke törringa den ofantliga tördelen af trosenhet och trosallmänlighet. Vi hatva hört, huru man gjort anspråk på Rom såsom en icke-italiensk, ej ens romersk stad, utan såsom hela den romaniska verldens gemensamma egendom. Det vore väl om kyrkan i Rom kunde vindiceras såsom alla romersk-katolska trognas gemensamma egendom; men med en päfve som ovilkorligen skall vara italienare och beklädd med oinskränkt makt, med tio mot en kyrkofurstar valda ur samma nation, med 300 italienska prelater, öfverstigande den styrka som det främmande episkopatet kan uppsätta emot dem — hvad är väl kyrkan annat än ett italienskt monopol, tjenstlydigt småaktiga lokala italienska iidelser, inbladadt i eländiga italienska, schismer, anstucken af denna italienska tendens till otro och demoralisation, som skakade de transalpinska rena och allvarliga sinnen i medeltiden och ledde till den reformatoriska rörelsen i 16:de århundradet! Påtven har redan gifvit ett eklatant bevis på att man i Rom ej är i stånd att ingå på en verklig reformations bana, utan tvärtom alltjemt uppreser sig fientlig mot den nya tidsandan och dess fordringar, hvilka ej kunna i längden motstridas. H. Helighet svarade neml. på den lyckönskan, som bragtes honom af de till Petrifesten samlade kardinaler och biskopar, att han under sitt pontifikat måst kämpa motreligionens och den hel. stolens fiender, mot fienderna till hvarje samhällelig ordning, hvilka hafva för ögonen dels att fullständigt kullstörta rättvisans och religionens autoritetsprinciper och dels att beröfva kyrkan hennes gamla besittningar. Han hade städse sökt att genom encyclikor, hvilka beteckna rättens, hederns och religionens grundsatser, föra de förvillade sinnena in på den rätta vägen. Under det pålven vände sig djupt rörd till biskoparne, slöt han med följande ord: Arevördiga bröder, jag beder eder fördubbla edra böner, för att af Gud och den obefläckade jungfrun utverka, att de måtte befria oss från de stora faror, som omgifva oss. Christi ståthållare skall fortfarande sträcka sina händer mot himlen. Understödjen honom, såsom Aron stödde Moses tröttnande arm. Samlens omkring mig, på det vi må knnna oaflåtligt kämpa och afgå med seger. Telegrafen har berättat, att Frankrikes kejsare är sjuk. Hans illamående var af blott lindrig art och är nu öfver. Det bestod blott af gikt i länden. D. 17 d:s kunde han åter stiga upp och arbeta i sitt kabinett. Men Börsen lät sig genast inverkas af denna händelse, emedan den har en riktig känsla af det svåra i att besvara frågan: Hvem skall bli Napoleon III:s efterföljare? Ryske kejsaren lät till tjonstefolket i Palais Elyse, der han bodde under sitt vistande i Paris, utdela ej mindre än 50,000 tres som drickspenningar. Konungen af Preussen gaf i Tuilerierna 40,000 fres för samma ändamål. Furst Milosch af Serbien, hvilken för barnlöshets skull varit skiljd från sin hustru ett år, skall med snaraste anlända till Paris der vissa inflytanden äro i verksamhet, för att försona honom med hans under tiden i kloster inträdda gemål. Äfven drottning Pomarees måg har antradt resan till Paris, emedan han börjar finna det tråkigt på Sällskapsöarne. UHan heter nu prins Mokelsago, men hans egentliga namn är Rocques. Han är intödd parisare och var anställd vid Variete-teatern ända tills för två år sedan, då drottning Pomares dotter, som uppfostrades i Paris, förälskade sig uti honom. Turkiske sultanen afreser i dag från sin hufvudstad till Paris. I hela Storbritannien har, från d. 1:ste till d. 8:de Juni ej inträffat något tall af kreaturspest, med undantag af 2 i sjelfva London. Sedan kreaturspestens början (Juni 1865) ha inalles dödats 278,691 sjuka och 56,883 friska djur. Greklands ministår har tillsändt konung Georg i Petersburg en skrifvelse, hvari