Göteborgsposten – 21 juni 1867, sida 2

— Hvar är då din mor? frågade han den lilla Isabelle, som hade klättrat upp i sängen för att smeka bokhållaren. Annette tvekade. — Hon är icke återkommen ännu, svarade hon slutligen. — Det var märkvärdigt, sade den sjuke, hvilken dag hafva vi då nu? — Lördag. Hon reste i förgår afton. Hon borde redan vara återkommen. Det har händt henne någon olycka. Min Gud!... Min Gud! — Se så, sade fru de Saint-Valiez med godhet, om ni vill bli frisk snart, måste ni icke oroa er sålunda. — Ack, min fra! svarade han sorgset, vi hafva sedan någon tid varit så olyckliga att den minsta småsak oroar mig. — Hör på, sade baronessan, om er hustru icke kommit tillbaka i morgon lofvar jag er att skicka någon till Courtelles för att höra efter hvad som händt henne. Detta löfte lugnade något den stackars bokhållaren. Ett tillstånd af svaghet efterträdde den kris han genomgått och gjorde att han redan började hafva svårt att tala. Hans hufvud återföll snart på kudden. Det dröjde icke länge innan han försänktes i en sömn så djup, att han icke ens väcktes af arbetarne som ditförde de saker fru de Saint-Valiez köpt.