Göteborgsposten – 21 juni 1867, sida 1

tag bet han honom i handlofven med så mycken häftighet att han lyckades befria sig. Han störtade på dörren, knuffade undan Annette och den lilla flickan, som hängde sig fast vid honom ropande på hjelp. Troende utan tvifvel att han hade sårat hennes far bet barnet bokmånglaren häftigt i handen. I det ögonblick han uppnådde tröskeln befann han sig ansigte mot ansigte med baronessan, som beslutsamt ställde sig framför honom. — Låt mig då passera! utropade han glömmande att förställa sin röst, som han dittills hade gjort. Vid ljudet af denna röst stannade fru de Saint-Valiez som fastspikad. Innan han återvunnit sin kallblodighet hade Pommier rusat utför trappan fyra steg i språnget, knuffat till mor Griboulot och försvunnit springande. Under det Annette Aubry sökte lugna herr Tournaire som maskinmessigt upprepade hjelp, hjelp, sjönk baronessan upprörd ned på en stol. Hon strök handen öfver pannan som en person som söker förjaga en elak dröm. — Se så, jag är tokig, mumlade hon, det ges så många röster som likna hvarandra. Det var icke hans ansigte för öfrigt. Denne man bar skägg under det herr de Saint-Valiez ... Lika mycket, detta har gifvit mig ett svät slag! ... Men hvad har då tilldragit sig. Hon närmade sig sängen och frågade mademoiselle Aubry. Denna meddelade henne det lilla hon sjelf visste det