5 LL ttttttti Amumunu — W0W —— — — nuari påföljande året, således åtta månader ofter det resan verks:ällts. Ett vackert prof på fullmäktiges erkänsla och ferm expedition. Major Wolffelt anträdde d. 25 Juni 1866 en resa till Hamburg, Frankfurt och Paris, icke för att negociera något nytt lån, utan för att inkassera ett redan upptaget, hvars remitterande från Frankfurt mötte svårigheter till följd af krigsoroligheterna. Mot beslutet om resan reserverade sig dock grefve Hamilton och hr Nordström, anseende den öfverflödig, emedan långifvarne redan förklarat sig vilja utbetala lånet i London, Paris eller Berlin. Hr W. uppbar såsom förskott till resan 2,000 rdr och erhöll på begäran konsul Davidson till råd och biträde under resan. De återkommo d. 9 Juli. D. 12 anmälde hr W. att resan för begge kostat 1,635 rdr, oberäknadt telegramkostnad 124 rdr och kostnaden för obligationernas transport från Hamburg till Frankfurt 144 rdr. D. 26 Juli tilldelades konsul Davidson såsom arvode 2,000 rdr och major Wolffelt 1,500 rdr. Grefve Henning Hamilton afreste den 6 Oktober 1866 för att afsluta ett tillfälligt lån för riksgäldskontorets räkning, och kontraherade om en kredit på 6 mill. rdr rmt med. Nordtyska banken. — Grefven uppbar förskott till resan, och återkom d. 9 November, derunder han besökt Frankfurt, Berlin och Paris. Resan kostade 1,389 rdr 23 öre. D. 20 December erhöll grefven såsom arvode 2,000 rdr. Tillåt mig nu göra en liten rekapitulation. Hr Nordström afslöt ett lån i London; till resan åtgick 46 dagar och den kostade (inklusive telegrammer) 41 rdr pr dag. Han erhöll efter 8 månaders väntan ett arvode motsvarande 32 rdr 60 öre pr dag. Hrr Wolffelt och Davidson företogo en inkasseringsresa till Hamburg och Frankfurt (Paris besöktes på hemvägen, sedan affären var uppgjord, vistelsen der ej fullt en dag); — de voro borta i 15 dagar. Resan kostade för hvardera, oberäknadt telegramoch transportkostnader, pr dag 54 rdr 50 öre. Hr Wolffelts arfvode utgjorde 100 rdr pr dag. Grefve Hamilton företog en resa till Frankfurt, Berlin och Paris, betingade en kredit och var borta i 34 dagar. Resar kostade pr dag 40 rdr 87 öre och grefvens arvode uppgick till 58 rdr 82 öre pr dag. Såsom ett betecknande bidrag till dessa jemförelser vill jag tillägga, att då olika åsigter yppade sig om beräkningen af arvodet till hrr Wolffelt och Davidson, anfördes at majoriteten att detta utgjorde blott en bagatell i jemförelse med om provisionsberäkning enligt vanlig kutym skulle följas. Vid arvodesbestämningen till hr Nordström och grefve Hamilton, som begge negocierat nya lån, talades alls icke om någon dylik provisionsberäkning. För hr Nordström togs ej heller i betraktande att han i London gjort en utgift, som af grannlagenhetsskäl var nödvändig, men som han dock ej ansåg sig böra debitera riksgäldskontoret. Till slut en ytterligare arvodesaffär. Det ganska mödosamma bestyret med ombyggnad och inredning af f. d. rikets ständers och Hebbeska husen uppdrogs åt kapt. Hierta, fullmäktig i riksgäldskontoret, och kommissarien derstädes Arehn; den förra skulle ha tillsyn, den senare vara biträde. Tillsynen var visserligen besvärlig, men hr Arehns befattning att uppgöra kontrakt med alla handtverkare, anskaffa materialier, ständigt vara till hands, var mångdubbelt besvärligare än kapten Hiertas. Hr Arehn skötte derjemte sin ordinarie tjenst punktligt. Sedan fullmäktige först gjort framställning att statsutskottet skulle föreslå och riksdagen bestämma hrr Hiertas och Arehns arvode, men berättigats att sjelfva göra det, så tilldelade de sin kollega — 5,000 rdr, men hr Arehn endast 1,200 rdr. Medgit, häri ligger takt. Jag skall härnäst meddela en annan ganska intressant episod från riksgäldskontoret. Göran.