Göteborgsposten – 18 juni 1867, sida 2

liez, som var sysselsatt med ordnandet af de saker, som hon tagit ur korgen. — Åh nej, min fru, det är straxt här bredvid. — Nå väl, sade baronessan med sin milda och behagliga röst, gå och uträtta ert ärende, mitt barn, jag skall stanna här till er återkomst. — O min tru, ni är allt för god, stammade den unga flickan förlägen. — Var lugn, mitt barn, återtog Valentine med detta godhjertade uttryck, som förlänade henne ett egendomligt behag och som jag icke finner ord att förklara. Jag är en god sjukvakterska. Säg mig endast hvad som är att göra. Annette gaf henne de instruktioner, som hon erhålliv at Fredöric, och visade henne den dryck man skulle gifva den sjuke. Sedan gitvande vika för baronessans godhetsfullå enträgenhet och fruktande att förlora frukten af en hel veckas arbete om hon icke kom i rätt tid, skyndadehon bort. Då hon blet ensam började fru de Saint-Valiez att undersöka den sjuke. När hon såg att han var helt och hållet försänkt i dvala och att hon ingenting kunde göra för honom, sysselsatte hon sig med barnet, hvart täcka drag och nätta svar lifligt intresserade henne. Som vi förut hafva sagt hade baronessan de SaintValiez inga barn. Detta var hennes största sorg och Gud vet likväl att den stacka:s qvinnan icke var lycklig. Hon tillbad dessa små hvita och röda varelser, hvars blonda hufvuden öppna en ny horisont för det af lifvets