Göteborgsposten – 18 juni 1867, sida 2

Studeranden stannade plötsligt och förblef orörlig liksom träffad af åskan. Han hade igenkänt den unga qvinnan från operan, hans drömmars hemlighetsfulla gudomlighet, henne slutligen, som han älskade utan hopp, men med hela sin själs styrka. Han betraktade henne med ett uttryck af glädje, tillbedjan, vördnad och nästan fruktan, liksom han varit rädd att denna himmelska uppenbarelse plötsligen skulle försvinna. Valentine också hade väl igenkänt honom, ty hon blef mycket blek. Uppstigande vacklade hon ett ögonblick. Frederies sullkomliga öfverraskning och förlägenhet gåtvo den unga qvinnan tid att hemta sig. (Forts.)