Göteborgsposten – 17 juni 1867, sida 2

öppnade-sig. Han stack ned handen och framtog derifrån ett annat skägg, ett annat par glasögen. bEn annan låda innehöll maskeringsmedel att göra honom helt och hållet oigenkänlig. Slutligen efter att hafva aftagit en del af sina kläder ersatte han dem med de trådslitna byxorna och den flottiga rocken, hvari han redan presenterat sig hos Tournaires. Allt detta utfördes med en lätthet och en hastighet, som utvisade att Pommier hade mycken vana dervid. bå han fulländat sin förvandling till bokmånglare öppnade han sin portfölj som innehöll flera banksedlar, och uttog derur tre sådane på 1,000 francs, som han lade framför sig på bordet. Sedan detta var gjordt gick han in i det andra rummet, det vill säga kontoret, gjorde upp eld, som var i ordninggjord, och satte sig i en stor länstol. I begrepp att afskära ändan af en cigarr hejdade han sig. — För fan! mumlade han, en bokmånglare röker inte gerna Regalia ... Bah! tillade han i det han repade en svafvelsticka mot väggen, fruntimmerna förstå sig icke på tobakslukt. Han tände sin cigarr som snart spred i våningen Havanna-cigarrernas milda och angenima parfym. Klockan slog nio, hon slog tio, Pommier började gifva tecken till otålighet; han söndertuggade sin tredje cigarr och gaf gång efter annan den frånvarande qvinnan de minst smickrande epitheter. Då klockan blef elfva kastade han sin bok på golfvet med en rörelse af vrede och började promenera med stora steg i våningen.