Göteborgsposten – 17 juni 1867, sida 1

hon kommer att älska, skall hon gifva hela sitt hjerta. Han skall ej behöfva frukta hvarken det förflutna eller det närvarande. Hvilken skada att med så mycken grace och behag det blott skall vara en simpel grisette! Om hon gifter sig skall hon äkta någon bondlurk ur stånd att uppskatta henne, och om hon icke gifto sig ... Han stannade och sänkte hufvudet liksom för att säga att det skulle vara ännu värre. — Det skulle vara skada att bedraga henne, tillade han, svarande sålunda på någon hemlig tanke, ja, det skulle vara en dålig handling. Oh! hvad verlden dock är illa inrättad! Han påtände en annan cigarr, skakande hufvudet med tankspridd min. Några minuter sednare kom Miihldorf för att åter söka upp honom. — Min käre vän, jag ber dig om ursigt att jag ej stannat hos dig, sade studenten men den sjukes kris kan ännu förlängas någon tid och jag är angelägen om att ej lemna honom, så länge den varar. Apropos jag tackar dig för det du skickat den stackars mannen; jag tänkte för öfrigt rekommendera honom hos dig. Han berärättade honom hans historia, men endast i få ord, ty han hade brådtom att återvända till den sjuke. Jcan lofvade att ånyo skicka honom hjelp och att rekommendera bohhällaren hos sin tant, som var beskyddarinna för flera barmhertighetsinrättningar. — Vet du att du har en vacker granne? sade han, vexlande sin sista handtryckning med sin vän.