Göteborgsposten – 17 juni 1867, sida 1

Min herre! Stanna hemma hos er i morgon, Lördag, till klockan elfva; haf penningarne i ordning, jag skall medföra boken men det är onödigt att min man får veta det. DPenise Tournaire. Mot klockan åtta på morgonen stannade den privatkup6, som vi redan den föregående Söndagen sägo hälla i grannskapet af Montparnasse-kyrkogarden, vid hörnet af gatan Baillil. En man, klädd i en stor vid paletå, och hvars hatt gick iända ned till ögonen, försedd med färgade glasögon, steg ur vid detta ställe och bortskickade akdonet. Under det att detta rullade bort åt gatan Saint-Honor till vände mannen, som icke var någon annan än den föregifne Joseph Pommior, sina steg mot passage Radziwill. Han steg upp i andra våningen, tog ur sin ficka en temligen invecklad nyckel och inträdde i en liten våning om fem rum. Det första rummet utgjorde ett slags salong, helt enkelt möblerad; en pulpet, några askar och fyra stolar prydde det andra, en sängkammare med ett stort toilettekabinett, en liten matsal och ett kök kompletterade våningen. Köket hade en serskild ingång lika som sängkammaren, hvilket gjorde tre ingångar till samma våning. Så snart han kommit in befriade sig Joseph Pommier ifrån sin stora paletå och gick in i toilettekabinettet. Han öppnade ett stort skåp, försedt med dubbelt läs. På en at hyllorna lade han sina glasögon, sin hatt och sitt lösskägg. Med ändan af en jernnål, som han tagit på kaminen tryckte han på en hemlig fjeder; en låda