Göteborgsposten – 15 juni 1867, sida 2

Från Utlandet. Vi lemna i dag första rummet åt en skildring af kröningen i Ungerns hufsvudstad, hvars halft asiatiska prakt och glans har någonting på samma gång bländande och intressant. Pesth d. 7 Juni. I dag egde kejsarens högtidliga intåg rum från Ofen till Pesth. Likasom ungrarne ännu fasthålla vid många gamla traditioner, om de än för längesedan förlorat sin egentliga betydelse, så bära äfven kommunalföreståndarne i Pesth stadens nycklar på ett guldfat kejsaren till mötes, fastän staden Pesth hvarken har murar, portar eller nycklar; — af de i dag ötverlemnade skola de tvenne visserligen härstamma från gamla tider, men en tredje (man vet ej hvarför) vara uttryckligen förfärdigad för att i dag begagnas. Kejsaren tog ej emot nycklarne, utan hänvisade den, som bar dem, med en vänlig rörelse med handen till någon af sin omgifning. Denna senare var utomordentligt lysande, såsom helt naturligt är hos en nation, hvilken ännu älskar det formela och ceremoniösa. Den i röd ungersk drägt klädde kejsaren beledsagades af talrika magnater till häst i glänsande, guldprunkande drägt, lika lysande för hästarne som för deras ryttare. Publicum tyckes vara hänryckt öfver bådaderas ädla race. Grefve Andrassyn, den ungerske ministerpresidenten, var alldeles svartklädd (med undantag af sin hägerplym), äfven pelsverket till hans mantel, som ofvantill sammanhölls af ett vidt berömdt, nära en fot långt familjesmycke (trenne herrliga antika cambor den mellersta ett Jupitersnuufvud, som ej kan uppvägas med penningar — sammanbundna genom guldslingor, besatta med diamanter, smaragder, rubiner, perlor, turkoser etc.). Likaså, enligt ungerska begrepp, skenbarligen enkla, men i sjelfva verket gediegna, uppträda öfriga ministrarne. Coremonien afslöts såsom vanligt med en parad af härvarande garnison, hvarvid endast det slog mig i ögonen, att några magnater, som tillika inneha generalsrang, läto sig beledsagas. Äfven mera framstående män äro icke i stånd att frigöra sig från ungrarnes smak för ceremonier och grannlåt. Då man t. ex. ser en sådan man som Joseph Eötvös, den nuvarande ungerske kultusministern, i en praktfull och ytterst dyrbar nationaldrägt, blir det svårt att genast tänka sig, att det är samme man, som genom sina skrifter: Kartheusaren, -År 1514, Bynotarien, Ötver nationalt likberättigande, 19:de ärhundradets iders inflytande på staten, Garantier för Österrikes makt och enhet m. fl. utöfvat ett så betydande inflytande på sitt fäderneslands själsriktning och öden. D. 8 Juni. I dag egde konungens af Ungern högtidliga kröning rum under oerhördt tillopp af de högsta klasserna och under väldigt jubel