Göteborgsposten – 14 juni 1867, sida 1

Studenten skyndade sig att stiga upp till Tournaire, hvars tillständ ingaf honom någon oro ooh hvars hustru ännu icke återkommitI begrepp att tända cigarren som han höll i handen hejdade sig Jcan. — Förlåt, mademoiselle, generar tobaksröken cr, frågade han, vändande sig till den unga flickan. — På intet vis min herre, svarade Annette förvånad öfver denna artighet, vid hvilken de menniskor som hon vanligtvis sug icke hade vant henne. Jean tände sin cigarr och satte sig att betrakta Annette, som säg efter den sjukes dekokt. Den stackars Annette var djupt upprörd. Blotta närvaron af denne vackre unge man så fin och så utmärkt, hade varit tillräcklig för att göra henne orolig; att finna sig ensam med honom bragte henne ännu mer i förlägen het. Ehuru hon nästan vände honom ryggen kände hon mycket väl att han betraktade henne; detta förorsakade henne ett bryderi, en obeskriflig sinnesrörelse. Hon visste icke hvilken ställning hon skulle intaga. Hon rodnade och vågade icke upplyfta ögonen. Stödd mot spiseln och hållande sin cigarr i handen beundrade Jean med halt drömmando min den hänförande och oskuldsfulla flickan. Man skulle kunna säga att det som föregick i hans hjerta var omöjligt; kanhända visste han det icke sjelf. Uttröttad af en natt utan sömn tycktes han stundom vara under inflytande af en dröm. Han som icke saknade hvarken förstånd eller säkerhet och som kunde tilltala