Article Image
———————ä—ä—————— —— Nen det är icke allt detta som ådrager sig mesta uppmärksamheten. Det är de mekaniska leksakerna, hvilka också verkligen tyckas vara bragta till sin högsta fulländning. Ett mas:erstycke i sin väg är en liten sångfågel i toppen af en blomma, hvilken ej blott sjunger så förvillande likt att man vore frestad att blott derför taga honom för lefvande, men som också har de mest naturliga rörelser, skakar på vingarne, vippar på stjerten, vrider på hufvudet, öppnar och sluter näbben allt efter som qvittrandet fordrar, med ett ord, uppför sig så naturligt letvande, att hvilken fågel som helst, om han fördes tillsammans med honom, skulle bestämdt söka inleda en konversation. Och ändå är alltsammans mekanik; fjedern löper ut och, som fattad af förtrollning, stannar den lille sångaren midt i sin drill, med halföppet näbb, lyftad vinge eller hufvudet på sned och förmår ej röra sig trån stället förrän trollkarlen kommer och med sin trollstaf, urnyckeln, tör en stund betriar honom ur sin dvala, i hvilken han snart åter försänker honom. Utom denna, som ovilkorligen tar priset framför alla andra, finnas åtskilligt sinurikt i mekanisk väg, pendyler med hoppande och qvittrande toglar och rinnande vattenlall, en magiker med sin attiralj, en fästning med marscherande soldater, en fjäril som flyger öfver ett litet åkerfält, talande dockor, som kunna gå för sig sjeltva, båtar med karlar som ro, figurer med speldosor i kroppen o. s. v. Ätven finnes en hel uppsättning i trolleriväg af alla dessa lådor och askar som kunna vändas och öppnas på olika sidor för att trolla bort saker, glasklockor, som klinga huru man vill hatva dem etc. När så alla automaterna sättas i gång, hundar som skälla, harar som trumma, markattor som spela fiol, kattor som spela gitarr, dufvor som kuttra, ankor som snattra, getter som bräka o. 8. v., så tror jag man kan hafva roligt med besked. Bland andra figurer som sålunda uppträda är en svart apa med fiol. Ehuru betydligt mindre än den stora gorillaapan i den svenska afdelningen har den likväl någon likhet med denna. Också hördes, när munsjör apa började utföra sina prestationer, ett fruntimmer utropa: Ah, voyons, cest le Suddois!, så nu tror man här också att vi bestå oss sådana der trefliga bestar i våra skogar. Att björnarne spatsera på gatorna ha parisarne förut så klart för sig, att deremot hjelpa inga protester. Straxt bredvid i maskingalleriet finnes en inrättning att stiga i luften med, d. v.s dock icke pr luftballong. Man stiger in i en liten salong försedd med soffor, läser igen om sig och medelst ett maskineri lyftes hela inrättningen upp mot taket. Man kan efter behag stiga af vid estraden eller fortsätta ännu högre upp ända under taket. Lustlsärden sålunda arrangerad tyckes vara något säkrare än hittills, men ingenting är ju fullkomligt här i verlden, således kan man icke heller här slå sig i backen på att man kommer helskinnad upp eller ned, utan att slå sig i backen. Häromdagen hördes nemligen i maskinbyggnaden ett buller, så att rutorna dansade. En explosion! var allmänna utropet och man sprang, på måfå förstås, ty ingen visste rätt hvad eller hvar det var. Emellertid var det ingenting annat än denna inrättning, som, öfvergifven en stund af sina vaktare, företog sig att experimentera på egen hand och från den höjd som den var upphissad till, helt enkelt rakade ned i marken. Någon krok som släppt eller dylikt var väl orsaken dertill, men icke är det mycket lugnande för dem som fundera på att lägga sig till en dylik pjes att se sjelfva expositionsexemplaret suska emellanåt. hvad skola då de andra göra som beställas efteråt. Det är väl ingen af mina läsare som blifvit skrämd af historien? Annars ha vi ej långt härifrån en parfymör, som inrättat en liten vattenkonst af eau de cologne, och som gratis fuktar alla framräckta näsdukar, hvarmed han också i mängd öfverhopas. Herrar och damer trängas om att få parlymera sina mouchoirs, som icke alltid kunna skryta med den mest bländande hvithet, men det får dock icke hjelpas, blotas måste de. Hade jag tid skulle jag äfven skicka dit mitt bref, så blefve det kanhända välkomnare; men ty

13 juni 1867, sida 1

Thumbnail