X. Markisen, studenten och grisetton. Lucien Fröderic Mähldorf, de Ruzolles vän, bodde som vi hafva sett i samma hus som familjen Tournaire. Han var son till en landtbrukare i Elsass. Pastorn i hans by hade lärt honom läsa och skrifva. Tack vare åtskilliga uppoffringar hade hans föräldrar lyckats förskaska honom medel att börja sina studier. Vid deras död realiserade han ett litet arf, omkring femtonhundra franes och reste till Paris. Begåfvad med em helsa och en vilja af jern hade han föresatt sig att blifva läkare. Utan beskydd och snart utan pengar lyckades han med sparsamhet och arbete: jag ser arbete emedan hans hufvudsakligaste resurser bestodo i lektioner som han gaf sådana elever, som voro mindre försigkomna iän han. — Såsom Jean de Ruzolles hade sagt till fru de SaintValiez var Iredörie Mähldorf at medelmåttig växt; hans klara hufvul hade ingenting annat anmärkningsvärdt än en serdeles bred och hög panna. Uttrycket i hans ansigte var allvarszunt och till och med något strängt. Liflig och ofta hiftig som de menniskor, som ingen tid ha att förlora, hade han ett förträffligt hjerta. Arbetet och den hårda nödvändigheten att förskaffa sig uppehälle för hvarje dag hade så upptagit alla Frderies tankar, att han hade hunnit till åldern af tjugutre år utan att hafva kännt någon annan passion än vänskapen. sä;