Göteborgsposten – 12 juni 1867, sida 1

Parisiska Nattsido) af Alfred de hrähat och Octave Förs. Öfvers. Åydtligen, öfverrumplad af antalet och angripen i sin fäfänga slutade han med att lofva den stora blon linen det ekipage, som hon behöfde för att begifva sig till sina repetitioner. En storm af hurrarop helsade Theobilds kapitulation. I samma ögonblick öppnades salongsdörren och Faustina inträdde. Det var i sanning en verklig skönhet, med sina reguliera och karakteristiska drag, liksom en romarännas, och sin vext något öfver medelmattan, bredaxlad, sma! om lifvet och beundransvärd hållning. Ilon hade ev skönhet på en gång plastisk och retande, en oförskämd skönhet som den gamle hertigen af Narcimicre någongång sade, hvilken hade varit hennes första officiella beskyddare. Hennes tjocka svarta, något sträfva hår räckte långt ned på ryggen i små silkeslika, friserade lockar, hvars färg, allt ljusare och ljusare slutade med att smälta tillsammans med hyn. Andra små lockar af samma slag inkräktade tinningarne. 2) Forts. fr. N:o 131.