Göteborgsposten – 12 juni 1867, sida 1

Några af dessa qvinnor hafva qvickhet. andra en viss djerfhet som till en viss point ersätter denna; andra åter lata påskina en cynisme och en fräckhet, som ofta förskaffa dem ena viss framgång hos blaserade män, likasom rom och cognac ensamt hafva privilegium på att åter uppväcka den förslöade känsligheten hos vissa gommar. Under det man drack kaffet närmade sig baron de Saint-Valiez prins Mazikoff. — Skall ni fortfarande resa i morgon, prins? frågade han honom. — Nej, min vän, om en fjorton dagar först. — En gång i Ryssland, vill ni ha godheten att försöka samla ännu några underrättelser om denne man ni vet! — Ja, ja, svarade prinsen, som spratt till ... denne Raymond de S warly, inte sannt? — Precis. — Min Gud, för att tila uppriktigt, min vin, för-äkrar jag er att hans återuppståndelse skulle lika mycket sörtrota mig som er, men jag kan nästan garantera er hans död. Se här hvad man berättat mig om honom i detta afseende och som gör att jag icke mera tänker derpå. Denne Rymond de Savarly hade förolämhat en adelsman på ett on råde der han befann sig fången ... dödligt förolämpat, til ide han med ett slags gnisslande med tänderna, som hade något af vilddjur. Någon som intresserade sig för denne Raymond, och som visste att bans fiende aldrig skulle förlåta honom, förskaffade honom medel att fly.