Göteborgsposten – 7 juni 1867, sida 2

bevistad af kejsar Napoleon och dzaren, hvilket föreföll något underligt, emedan czaren ännu icke dinerat hos kejsaren i Tuilerierna. Ännu senare på aftonen bevistade kejsaren, kejsarinnan, czaren, de båda storfurstarne och kejsarens öfriga gäster den stora bal, som gass af hertigen och hertiginnan af Mouchu. Hertiginnan af Mouchu är, som bekant, södd prinsessa Murat och tillhör således la famille imperiale. Det tyckes som att den officiela Moniteur begått hvad man kallar en sadaise, vittnande om föga takt och, hvad värre är, troligen omöjlig att reparera, Den otficiela har neml. påstått att ryske czaren var vid sin ankomst föremål för den mest entusiastiska hyllning. Detta är osannt, och alla underrättelser gifva tvärtom vid handen, att emottagandet inskränkt sig till kall höflighet, hvarigenom parisarne i allmänhet ådagalagt större prof på god takt, än smickraren i -Moniteur. En sejd synes också redan hatva utbrutit mellan de officiösa, som fortfarande svänga smickrets rökelsekar, och de sjelsständiga organerne. hvilka befogadt tillrättavisa de förra. Le Temps säger sålunda: Parisarne hatva alls icke jublat czaren till mötes; de ha ej bragt honom någon hyllning — ty parisarne äro för artigt folk, att gifva entusiastiska tröjdebetygelser i den suveräns väg, hvilken behandlar Polen, vår vän, på det sätt vi alla känna, och som genom furst Gortschakoffs penna lemnat det svar, hvarmed man mött en fransk ministers framställningar, — ett sådant uttryck af Frankrikes känslor — huru opassande! H. M:t kejsar Alexander skulle ha förstått, att ett sådant mottagande endast kunde vara en blodig ironi, och vi äro för bildadt folk, för att vilja moquera oss ötver våra gäster. Altså ha vi alls icke jublat eraren till mötes och ba ej heller bragt honom något slags entusiastiska hyllningar-. Turkiske sultanen har upptagit ett enskildt lån om 50 mill. piaster till bestridande af omkostnaderna för sin resa till Paris. Han medför några at sina hästar, en afdelning af sin lifvakt och sin palatsmusik. Under allt detta, som skall föreställa en varaktig fred, rustar Frankrike fortfarande, och detta med ganska stor itver, för att hafva arm6en i behofvets stund väl beväpnad. England synes hotas af en ny törveckling med Spanien. En spansk kanonbåt-Prosperidad har neml. skjutit på en engelsk ångare, hvartör naturligtvis upprättelse kommer att begäras. Storfurst Alexis (kejsarens af Ryssland tredje son) har afrest från Petersburg till Moskwa, hvarifrån han anträder sin färd till Konstantinopel öfver Nicolajew och Odessa; han skall sannolikt äfven fara till Athen och deritrån till Malta och Cadix, hvarifrån storfursten på ett ryskt krigsskepp företager en atlantisk resa, kanske till Amerika. Haus hemfärd sker genom Medelhafvet och Svarta Hafvet, der han skall besöka Sebastopol; derpå bereser han Svarta Hafvets, Azowska Sjöns, Dons och Wolgas kuster. I Oktober skall återresan ega rum. Förhandlingarno mellan Preussen såsom representant för samtliga nordtyska förbundsregeringarne och de sydtyska staterna ang. en revision af tullföreningens författning och lagar tyckas bli med stort eftertryck påskyndade. D. 3 d:s anlände redan premierministrarne från Baiern, Wärtemberg, Hessen-Darmstadt och Baden till Berlin, för att lägga råd om tullföreningens rekonstruktion. I ett bref till Börsenhalle betecknas omständigheten, att man för detta ändamål icke såsom hittills låter blott fackmän, utan de ledande ministrarne sammanträda, såsom bevis på, att det ej blott är fråga om tullföreningen, utan att man äfven har längre syftande mål för ögonen. Bismarck hade före sin afresa till Paris d. 4:de långvariga samtal med dessa ministrar. I Hessen-Darmstadts dep. kammare har en fem timmars debatt egt rum angående nförandet af den nordtyska författningen i Ober-Hessen, hvilken landsdel som bekant efer kriget tillhör nordtyska förbundet. Ett örslag hade väckts, att hela storhertigdömet skulle inträda i nämnda förbund, men häremot ippreste sig regeringskommissarien, som förklarade, att regeringen ej kan gå in derpå. Dep. Dumont bekämpade förbundsförfattningen och föreslog, att man skulle eftersträfva en hygestaltning af det nu åtskilda Tyskland och )sterrike, på grundvalen af en tederativ enet med preussisk spets, och att man skulle uppmana regeringen att i förening med sydstaterna öfverenskomma om en sådan jorHundsstats-enhet med Preussen; men att i warje fall bredvid en gemensam militärisk orsanisation erhålla en varaktigt nationalt band ör handelsoch förvärfsintressena inom Tyskands söndrade delar!. — — —— — — Rättegångsoch Polissaker.