Göteborgsposten – 7 juni 1867, sida 2

VIRA vpaud S0USC1 v AIIL CALLI1 1, uCI Gda1IIHGI1I— heten dock ådagalade föga sympati för de höga ryska herrarne. Czaren kom icke alldeles oväntad; direktionen för nämnda teater, der man f. n. ger Offenbachs Storhertigen af Geroldstein, hade neml. från Köln erhållit ett telegram, hvari den underrättades om det höga besöket. Kejsaren och storfurstarne infunno sig en qvart efter det pjesen börjat och togo plats i högra sidologen. Allas blickar riktades uppå dem, men intet lefverop höjdes. Czaren tyckes för öfrigt vilja upp träda mycket enkelt, der det låter sig göra. Så t. ex. uppträdde han och storturstarne på teatern i civil drägt, och kejsaren, som aflägsnade sig något tidigare än hans söner, begat sig, innan han steg upp i den redan tillreds hållna hofvagnen, till det vid hörnet af Rue Vivienne och boulevarden (nära intill teatern) belägna Caf6 Vöron, för att taga sig en sejdel bayerskt öl. Den 2 Juni. Halfva Paris — och detta bokstafligen — var i dag församladt på Longehamps i Boulognerskogen, der kappränningen egde rum, i sjeltva skogen och på Champs Elysöes. Jag har i Paris ofta sett stora menniskomassor samlade på en punkt, men en sådan, som den czaren bragt på benen i dag, har jag aldrig skådat. Då jag omkring kl. half 2 e. m. tor till Longchamps, var hela den väg, som för dit, betäckt med en fyrdubbel rad af vagnar, hvilka endast kunde röra sig långsamt framåt. Bredvid dem rörde sig långa täg af fotgängare, hvilka kommit antingen med jernväg, omnibus eller vagn till början af Boulognerskogen och nu sökte uppnå Longchamps. Det snäckartade fortskridandet gjorde mig slutligen så otålig, att jag sprang ut ur vagnen, sade till min kusk, att han skulle vänta mig vid slutet af Avenue dv Impratr.ce, och fortsatte min väg till fots. Det var för öfrigt en lycka att jag gjorde detta, ty om jag lemnat min vagn i skogen, skulle jag sannolikt icke på länge kommit åter till Paris. Då jag hann fram till Longehamps, hade kappränningen redan börjat, och konungen samt drottningen at Belgien befunno sig redan i den kejserliga logen. Konungen tycktes ha tråkigt, fastän Longehamps företedde en helt intressant anblick. Laktarne, der man måste betala 20 sres för herrarne och 10 för damerna, voro tätt besatta. Man blet der varse de mest tjusande, de smakoch prakttullaste toiletter. Den atspärrade platsen, vill hvilken man betalar 1 fres i inträdesafgift, såg högst brokig, men äfven rätt pittoresk ut; der rådde trängsel och böljande rörelse. Jag hade ej väl intagit min plats på läktaren, förrän den gode konungen af Belgien och hans höga gemål befriades från sin ensamhet. Först infann sig konungen at Preussen; han skyndade fram till de belgiska majestäterna, kysste drottningen på handen och samtalade deretter mycket ifrigt med konungen. Kort derefter anlände kejsar Napoleon. Han räckte drottningen handen, helsade på konungen och anvisade, sedan äfven czaren och storturstarne samt Leuchtenbergs och hans öfriga gäster intunnit sig, åt hvardera hans plats. Kejsaren hade farit med czaren och dennes båda söner, som han afhemtat i Elysåe, i öppen vagn till Loogchamps. De ötriga gästerna anlände nästan samtidigt med de båda kejsarne. Täflingen om det utsatta priset å 100,000 fres börjades törst kl. 324. Kort dessförinnan förmörkades plötsligt himlen, hettan blef nästun odräglig, åskan gick och täta droppar började falla. Alla damerna, såväl de på läktarne som de på den vida planen, grepos af en panisk skräck; man flyktade undan åt alla håll, damerna på läktarne sökte skydd i de bakom liggande restaurationer, der man var nära att qväfvas — men plötsligt drog ovädret sina färde, och om himlen än icke blef alldeles klar, var den likväl nådig och hade medlidande med de tusende sinom tusende damerna, af hvilka många anlagt sin vackraste, de flesta sin enda stora toilette. I täflan om det stora priset deltogo 10 hästar, två hade vikit tillbaka Parisarne tyc kas finna smak för detta nöje, ty de följde hästarne med verklig lidelse. Ingen at hästarne vann segern. Ivenne franska hästar Patricien (tillhörig Delamarre) och Fervaques egare: Montgomery) anlände samtidigt till målet. Kejsaren af Ryssland, som dittills sett emligen dyster ut och nästan icke sagt ett enda ord, tycktes nu på det högsta intresseras af skådespelet. Då de båda hästarne förts tillbaka till Enceint du pEsage, steg han ned från läktaren, för att närmare betrakta dem. Han omgass al ett stort antal nyfikna, hvilset likväl icke tycktes störa honom. Den väldiga menniskomassa, som samlats på Longhamps lade hvarken vid de höga herrskavernas ankomst eller afgång den minsta enusiasm i dagen. Man ropade visserligen här och der, men det väckte ingen genklang. Det väckte allmän undran, att kejsarinnan icke bevistade kappränningen. Allas uppmärksamhet var riktad på tarkuns af Japan broder, som Mo ko ARR d0.e PO — —2 — — — — — MA — — — — — 2