toria och en häst ... ni förstår ... för att fara till mina repetitioner. — oOch han har nekat dig dem? frågade baronen, som duade alla dessa damer. — Han förde dem till mig i dag på eftermiddagen... under armen. — Huru? under armen? — Hästen och åkdonet voro af papp, mon cher. — Och du har funnit det dåligt? sade prins Mazikoff, en ryss, som talade beundransvärdt väl fransyska, liksom de flesta ryssar af viss rang. — För en gentleman betäckt med guld som Theobald är det verkligen mycket litet, utronade skrattande en annan ung man. — Men säg det då åt honom! återtog med half röst den stora blondinen. Han är fåfäng som en apa och om man drifver litet med honom ... — Vänta, sade den nyssnämnde ryssen, vi skola fråga den brottslige. En annan ung man och han gingo att uppsöka Theobald Portin och förde honom till Axzölio. Om det varit frågan om de Ruzolles, grefve de Mortelles eller prins Mazikoff, skulle historien om pappekipaget hafva passerat för ett godt skämt. Olyckligtvis för Portiv visste man honom vara på en gång girig och högmodig. Flera än en adelsman, mindre rika än Portin och afundsjuka på hans penningar voro icke missbelåtna dessutom med att finna ett tillfälle att hämna sig på honom för