Göteborgsposten – 6 juni 1867, sida 2

gång helt och hållet ändrande riktning det vill säga, vändande ryggen åt arbetaren. I detta ögonblick fick Mathurine, som fortfarande hyste fruktan för sin unge herre, den olyckliga id6en att skicka honom till hjelp mäster Bastan, den pyreneiska hunden. Bastans första omsorg var naturligtvis att rusa direkt. på den okände. Seende sig upptäckt tog denne till flykten så fort benen förmådde. Företrädd af Bastan började Leonard förfölja honom. Han trodde ett ögonblick att han skulle uppnå honom men han trasslade in foten i en rot och föll på ett sätt att han gjorde sig ganska illa. Då han uppreste sig hade den okände och Bastan försvunnit. Inom loppet af en qvarts timma återkom ändtligen Bastan till sin herre. Smekande honom märkte Leonard att han hade något blod på nosen och att han höll mellan tänderna ett stycke tyg, som han antagligen till minne slitit från den okände vandraren. Leonards första tanke var att skynda till byn för att försöka erhålla några underrättelser, men han hindrades deruti af fruktan att ådraga sin familj en uppmärksamhet, som det var angeläget att aflägsna från densamma. Tillräckligt upptagen af denna nya förveckling beslöt han sig att återvända till sin mor och sin syster. Han tillbragte aftonen och till och med en god del af natten sittande vid den gamla qvinnans sida, hvars båda skrynkliga händer han höll i sina.