Göteborgsposten – 4 juni 1867, sida 2

Hans blick uttryckte så väl hans beundran att Annette kände sig rodna. Hon skyndade hastigt utföre och ilade in i portvakterskans rum för att se herr de Ruzolles gå förbi. Den sednare sade fru Griboulot några ord till Mähldorf och tillade för henne sjelf ett somfrancsstycke. — För att, sade han, bättre inrista ärendet i portvakterskans minne. — Min kut! utropade fru Griboulot i det hon med ögonen följde herr de Ruzolles som åter uppsteg i sin phaton, — se ter en man, för hvilken jag kunde pekå tårskaper om jag ännu vore samma vackra flicka som fordom. Annette Aubry sade ingenting, men hon lemnade icke fönstret förrän åkdonet kommit ur sigte. Ehuru markisen aldrig hade märkt henne hade hon redan sett honom flera gånger förut i sitt fönster. VIII. Juvelerarens familj. Vid kanten af skogen vid Rambouillet, på höjden af Poigny, gömmer sig ett litet hus af blygsammaste utseende. Framför detsamma är en gård omgifven af höga murar likasom trädgården, belägen på andra sidan huset. Denna trädgård innehöll blott träd och täta busksnår. Till och med om en nyfiken vore uppklättrad på muren skulle han icke kunna se något af hvad som passe