Göteborgsposten – 4 juni 1867, sida 1

— Om jag vågade begära herr markisens tillåtelse att undersöka denna saphir? sade guldarbetaren med ett slags dallring på rösten. Kanhända kände han sig förlägen. Herr de Ruzolles gaf honom ringen, som Leonard länge och omsorgsfullt undersökte. En djup suck häfde ofrivilligt hans bröst då han återgaf ringen åt markisen. — Mår ni på något sätt illa, herr Leonard? frågade fru de Saint-Valiez, som hade sett arbetaren ömsom rodna och blekna. — Jag tackar fru baronessan för hennes intresse, sva. rade han bugande sig. Jag har tillbragt två nätter utan att sofva för att sluta detta arbete, och jag har efterkän ning deraf, det är alltsammans. Lifligt förvånad öfver mannens ansigtsuttryck och di stingerade sätt försökte herr de Ruzolles förmå honom ut tala. Leonard nöjde sig med att svara med mycken höf lighet och artighet men så kortfattadt som möjligt. Har försökte emellertid få veta hvarifrån herr de Ruzolles fåt sin gröna saphirer, men då Jean, som tänkte på något an. nat, icke svarade på hans indirekta fråga, förnyade har den icke. Han dröjde icke att taga sin hatt och aflägs. na sig. — Nå väl! Hvad säger du derom, Jean? frågade fro de Saint-Valicz sin nevö. — Hvilken sällsam personlighet! — Jag för min del tror att det är någon elev af Benvenuto Cellini, som insomnat i Frans den förstes tid och nu uppvaknat.