Göteborgsposten – 4 juni 1867, sida 1

Parisiska Nattsidor) af Alfred de hröhat och Octave Ferå. Öfvers. — Du ser nu hvarföre jag begärde den af dig, återtog hon. Din stackars mor älskade mycket denna sten och bar den nästan alltid. Jag har låtit infatta den i en nål på det att du understundom må begagna den. Elaskärmen är för det inre och nålen för det yttre, tillade hon skrattande. Må den kunna i det den gång efter annan återkallar hos dig minnet af henne, som icke mer är till, någon gång hindra dig att begå några galenskaper. Jean tryckte hennes hand med rörelse. Han undersökte nålen mera uppmärksamt och kunde icke hindra sig ifrån att göra den unge juveleraren en kompliment för det artistiska sätt hvarpå den var infattad. I begrepp att svara hejdade sig Leonard plötsligt; en blixt lyste i hans ögom och lifvade hastigt hans orörliga ansigte. Hans blick, fastvext vid herr de Ruzolles hand; tycktes icke kunna slita sig derifrån. — Ni betraktar denna ring? sade markisen, visande honom en liten juvelring som han bar på lillfingret; det är en grön saphir, en temligen sällsynt sten, icke sannt? 7) Forts. fr. N:o 125.