Göteborgsposten – 4 juni 1867, sida 1

Under denna tid uppsteg herr de Ruzolles i sin bronsgrön-färgade phaöton, förspänd med två präktiga brandröda fuxar. De två domestikerna, som höllo sig framför hästarne, uppstego ledigt på baksätet under det vagnen redan rullade på gårdens jemna stenläggning. För att icke förödmjuka sin vän Frederic genom att skicka en af sina livreklädda domestiker upp på den blygsamma kammare. som studenten bebodde, steg Herr de Ruzolles sjelf ur vagnen. Ankomsten af markisen och hans lysande ekipage bortkollrade alltid mor Griboulot. Man skulle icke kunna tro huru smickrad hon var öfver att hafva en hyresgäst, som tog emot sådana besök. Både markisvns hästar och hans artighet hade så intagit den gamla Elsassiskan, att hon skulle ha klättrat upp för tjugnfem trappor för att göra honom ett nöje. Denna gång ville hon också sjelf stiga upp för att se om Mähldorf var hemma; men som benen icke svarade mot hennes goda vilja var markisen redan uppkommen i femte våningen då han ännu pustade vid nedersta trappsteget till den andra. Då han klappade på Fråderics dörr kom en ung flicka med åtskilliga småsaker i handen, ut från en närbelägen kammare. — Herr Frederic har gått ut för öfver två timmar sedan, sade hon vändande sig om, sedan han gått några steg. Jag tackar er, mademoiselle, svarade markisen öfverraskad af Annette Aubrys skönhet och uttrycket i hennes röst, ty det var hon som talade med honom.