Göteborgsposten – 1 juni 1867, sida 2

DÖ DH 1U dess medlemmar än icke ha obegränsade krediter hos någon Rothschild. Men för att återvända till verldsutställningen, så berättas, att kejsar Alexander skall resa inkognito till Creil, några mil från Paris. Deritrån uppträder han som kejsare och helsas officielt at general Fleury å Napoleons vägnar. Franske kejsaren har till czarens svits förfogande ställt 60 hästar och ett motsvarande antal vagnar. Den komitå för historiska konserter, som bildats i sammanhang med utställningen, tillkännager, att under utställningen tolf stora konserter skola anordnas, i hvilka de musikaliska kompositionerna från 15:de, 16:de, 17:de och 18:de århundradet skola utföras. De engelska statsmännen, så aut säga, göra i atväpningsfrågan, hvilken de tänka att allvarsamt bringa på tapeten vid furstemötena. I hänsyn härtill torde följande yttrande af ett officiöst ryskt blad förtjena uppmärksamhet, såsom möjligen betecknande den riktning, hvari de ryska förklaringarne komma att afgifvas: Ar all fara försvunnen? Har törslaget om en allmän afväpning, som, huru förhastadt det än är, likväl fortfar att vara folkens högsta önskan, verkligen någon utsigt till att bli taget i betraktande af de suveräner, som bege sig ull Paris? Denna så mycket önskade atväpning är tyvärr ännu omöjlig; ty ätven om forsoningen mellan Frankrike och Preussen är uppr ktig, äfven rivaliteten är uppgifven, skall den allmänna treden likväl icke vara betryggad, så länge det finnes förtryckta i Turkiet. För fjorton är sedan förenade sig Europa mot Ryssland; men till ersättning för alla de offer, det bragte, hade det icke någon annan tillfredsställelse, än att påtvingas en förödmjukande öfverenskommelse, utan att man dock lyckades få den orientaliska frågan afgjord. Samma orsaker till ofred förefinnas ännu, och kretensernas hjeltemodiga motstånd är ett otvifvelaktigt bevis på lifskraften hos de kristna betolkningar, som stå under sultanens spira, på deras afsky för turkarnes herradöme och på det berättigade i deras klagomål. Ögonblicket är kommet tör att erkänna, att om man vill ordna den orientaliska frågan utan Ryssland, ja, tillochmed emot Ryssland, så befinner sig Europa på origtig väg. Denna fråga bör på nytt lörhandlas, men af alla makter i förening samt i en ömsesidig törsonlighetsoch tillitsanda. Endast på detta vilkor år en afväpning möjlig. Att döma häraf, skulle den orientaliska frågan komma att bli föremål för förtroliga samspråk under furstemötet. Ar det så, skall densamma antagligen likväl icke ställas ensam på tföredragningslistan. Af konvenansskäl och tör att visa sin beredvillighet att tillmötesgå Frankrike, har Preussen redan d. 25 d:s börJat utrymma fästningen Luxemburg, i det en aldelning artilleri då lemnade densamma. Preussen har som bekant äfven utrymt Sachsens hutvudstad ... men ännu återstå Nordslesvig och Hannover. Hvad det förra angår, synes Preussen vilja uppträda, i händelse at sannolika spörjsmål härötver, med det undvikande svaret, att Preussen är beredt att uppfylla Pragertredens art. V och för ögonblicket Just underhandlar derom med danska kabinettet. Man må dock hoppas, att hvarken Österrike eller Frankrike skola låta sig afspisas med denna förklaring, hvilken Bismarck sedan kan med den för honom egna brutalitet, då det gäller svagare nationer, krångla bort och låta somna af. Återstår emellertid: Hannover, der ställningen är för närvarande kompromissvänliga tidpunkt särdeles betecknande. Parisertidningen Presse skrifver härom: Det är ej nog för Preussen, att det frånröfvat konungen at Hannover hans tron och fråntagit honom återstoden af hans enskilda förmögenhet; Preussen går nu så långt, att det hotar hans hustru. Man kan knappast tro sina ögon, då Prov. Korr. säger, att drottn. Marie vistas på slottet Marienburg som kohungens at Preussens gäst, och antyder, att hon skall bli bortjagad. Detta slott är nämnda furstinnas egendom och har alltid varit hennes residens. Konungens af Preussen föregifna gåstfrihet har således hittills bestått deri, att han icke jagat en dame ur hennes eget hus... Man har företagit arresteringar och husvisitationer, begagnat alla möjliga chikaner; det har till sist kommit derhän, att alla de personer, som begingo den oförsigtigheten att bege sig till Marienburg, kastades i fängelse ... Ingenting har hu pit. Drottning Marie finner sig fortfarande i dessa förföljelser och bor på Marienburg. Man måste således besluta sig för att jaga henne med våld ut ur hennes hem, och artikeln i ÅProv. Korr. bebådar, att denna exekution icke skall låta vänta på sig länge. Det är ej i Tombuktu eller Bukariet, som dylika ting försiggå; det är i Preussen, i ett land, som ger sig ut för att vara civiliseradt. t:värr kan Nanoleaon aji slå dessa an.