Parisiska Nattsidor af Alfred de hröhat och Octave Förs. Öfvers. Så som han riktigt hade förmodat hade fru de SaintValiez en present att ge honom. Denna present, som var en broderad eldskärm, hade intet annat värde än att vara helt och hållet förfärdigad af Valentines hand och att framställa kyrkan i det gamla slottet der herr de Ruzolles första år förflutit. Jean blef lifligt rörd af den tanke, som hade ledt hans tants hand. Hans hjerta var så godt och ädelt att det bibehållit sin känslighet i trots af den skeptiska och fördertvade krets hvari han förnötte och förstörde sin ungdom. Tårarne kommo honom i ögonen. Han slog armarne om Valentine och omfamnade henne som hade han omfamnat en mor eller en syster. Din toker, så, sade hon skrattande oaktadt en tår perlade i hennes vackra ögon, — vänta då att tacka mig till dess min skänk blir komplett. — Huru! Är det ännu något annat? ) Forts. fr. N:o 123.