Göteborgsposten – 29 maj 1867, sida 1

gen hafva de sålunda diverse taflor, målade eller väsda på siden, hvaribland en vy af en stad framställande en formlig myrstack och hvilken måtte ha kojstat sin artist otrolig möda. Derefter finna vi dessa lackerade arbeten med perlemor och elfenbensinläggsningar. som vål hafva sin vagga i Kina om de ock sedan spridt sig till andra länder. Bord, brickor, mopler, skrin 0. dyl. finnes i rikligt förråd och på de flesta har ett ofantligt arbete blifvit nedlagdt. En samling typografiska arbeten upptager åtskilliga intressanta saker, såsom en bok sedan 1500 år före vår tidräkning, denna dock utgifven i ny upplaga 1576; en illustrerad afhandling i anatomi, ett exemplar af Kinas Monitör, deras enda tidning; tillochmed romaner finnas, hvaraf en heter Makan på andra sidan gratven. Allt detta tillhör en hr Leon de Rosi nys samlingar och är af honom hemfördt från någon I expedition. ; Så komma vi till porslinsafdelningen, som uppitager en stor mängd vaser, koppar o. dyl., dels anlika och dels nyare som se lika antika ut. Mästerliga arbeton i trä, ben, sköldpadd m. m., dels utskärningar, dels inläggningar, men alltid utomordentligt fint arbetade. Präktiga sidentyger, mjuka och glänsande, kläder och kostymer, tvenne ryttare i full rustning och hästarne med schabraker — allt af väfnader, mångfärvadt, brokigt, grannt, men pikant och intressant. Fägelburar och lyktor i otaliga variationer, fint och luftigt arbetade. Bamburor, thc, bomull, silke och slutligen en hel elefant fullbordar samlingen, som doc: ännu ej på långt nar är färdig. Det tyckes egentligen vara Siam, hvars förste konung Somdelch Phra Paramends Maha Monghut skyldra som utställare, som håller på att packa upp. Åtminstone ga de förut omtalade Japaneserne, som nu när allt kommer omkring äro Siameser, der och ordna och stöka, men förmodligen trötta på den upp: märksamhet de öfverallt väckte med sina kostymer hafva de uu låtit europeisera sig, hvilket ej hindrar att de se om icke lika så dock ganska lustiga ut. Furstendömet Lion Kion med sitt majestät Maitsdaika Shirino Daibou Minamoto no Modjihisa i spetsen, hvilket också anmält sig vilja deltaga och uppgifvit en hel del utställare och artiklar, hur troligen fått förhinder, ty namnet har tillochmed blifvit utstruket från de skyltar som angifva i hvilka länders afdelningar man befinner sig, hvilket icke hindrar landet från att i katalogen uppträda som täflande. Följer så i ordningen Persien, som tagit mod till sig och stängt igen sin afdelning helt och hållet samt skrifvi utanpå: Stangdt till dess de persiska varorna hinna ankomme. Derigenom undgå de åtminstone allt prat och ofördelaktiga omdömen om halfgjordt arbete, men också är jag rädd att de komma Åhors de concoursk, när de ännu ej hunnit knalla siv hit. Icke heller nämner katalogen ett ord om hvad och huru mycket de hafva eller ämna komma med, ty den ignorerar dem alldeles. Kanske ämna de blott lysa genom sin frånvaro. Men som emellertid Schahen sjelf skall komma i Juli, såsom det påstås, är det väl att förmoda att sakerna dessförinnan skola vara här. Förnäma resande är naturligtvis för öfrigt ingen brist på och hvarje utkommande tidningsnummer meddelar att hans maj:t den och hans kongl. höghet den äro på väg hit. I går afton hade kejsaren och kejsarinnan middag för sina härvarande furstliga gäster, som för ögonblicket äro konungen och drottningen af Belgien, drottningen af Portugal, prins Alfred af England, prins Oscar af Sverige och hertigen af Leuchtenberg. Det der är väl åtminstone fin sociktå skulle jag tro. Nu sedan freden blifvit tillsvidare afgjord, lärer väl den väntade och med längtan motsedda främlingsskaran så småningom infinna sig, men hvad som mest af alla gläder härvarande landsmän är nyheten om att man nu kan med säkerhet emotse Upsalaoch Lundastudenterna till den blifvande sångfesten härstädes, Från båda kårerna ha nemligen definitift svar ingått att de komma, de lorra till ett antal af 110 och de senare 50. De förra hafva visserligen med sig förenat en del artister och framstående sångare, såsom hrr Arnoldson, Strandberg, Dahlgren, Stenhamma: och Willman från Kongl. teatern, nationalsängarnes qvartett, m. fl. men för det goda ändamålets skull få de väl under de ifrågavarande sju dagar som festen varar gå och gälla för studenter allesamman. Från Danmark och Norge deremot komma ej lika hugnande underrättelser och det ser ut som skulle svenskarne ensamma få kämpa för upprätthallandet af den skandinaviska sängareäran. Ännu lärer dock sinnas ett litet hopp om att åtminstone Kristiania och Köpenhamns studenter förena sig med bröderna från andra sidan Kölen och Sundet och tåga i gemensam ledung (7). I afvaktan derpå gör härv. Skandinaviska förening sitt lilla till för act plöja för de väntade gästerna. Det blir naturligtvis de senare det tillkommer att både så och skörda, men det kan Ju aldrig skada att marken blifvit på förhand upparbatad. Den förut omtalade konserten dervid föreningens sångare skulle medverka har efter många om och men och många uypskjutningar för mellankomne hinder, dock endast från fransmännens sida. nu ändtligen blifvit fastställd till Sonaqegen den 2 Juni i Cirque Napoleon, då äfven den franska bearbetningen af Lindblads Anghåtssång skall löpa af stapeln. Denna har nu utkommit från trycket och heter sdieu des Matelots, choeur scandinave, traduit du Suedois par Jules Ruelle-. För jemförelsens skull meddelar jag här en öfversättning af huru den nu låter: Seglen svälla för vinden, afskedets timma slår, framåt, kapten, framåt. O, kära vänner, som stannen på stranden, och som ännu sträcka edra händer mot oss, farväl j alle, ungdomskamrater. Skeppet far till aflägsna luftstreck, böljan skummar omkring kölen, den förliga vinden för oss bort. Min högt älskade, ack, emottag mitt farväl, jag måste resa. Jag anförtror dig åt Gud, men jag lemnar atminstone på stranden mitt hjerta och min dröm om kärlek. Må ifrån fjerran min röst komm liksom böljan hvarje dag för att säga dig, min sköna. ack förblif trogen14 Som man finner ha meningarne bhfvit litet om kastade och i stället för att lofva trohet uppräde: älskaren här och fordrar densamma. Den elegiska stämningen är dock temligen bra bibehållen. Återstår att höra huru fransmännen förstå att uttrycka den. I afvaktan derpå afsänder jag mitt bref. Farväl på den gungande färd! Gregorius. — —